Oj vad vi strider, trots trots trots...

2,5 år gammal, vilken fantastisk ålder.... Ja, jag är ironisk.

Natalie och jag har seriösa strider varje eftermiddag när jag hämtar på dagis. Det är som att det är ett måste för henne. Oftast handlar det om att hon inte vill gå själv, hon vill bli buren överallt. Då kommer striden mellan dagis och bilen eller mellan bilen och skolan när vi hämtar Hugo. Idag drog hon igång redan inne på förskolan.

Hon skulle inte ta på sig skorna, inte ta på sig jackan, inte gå därifrån. När jag väl brottat på skor och jacka (det är en utmaning att tvinga på kläder på ett barn med EB kan jag lova) så skulle hon inte ut genom dörren, inte följa med alls men sen plötsligt skulle hon springa fort före och slänga sig på vagnen och... ja du fattar. Helt hysteriskt och hon skrek som besatt. En fröken kom precis ut genom en av de andra avdelningarna och hon hojtade nåt jag inte hörde. "Va?" "Vill du att jag ska hjälpa dig?" Jösses, hur illa såg det ut egentligen....? ;) Piu!

Sen bråkar hon med Hugo, tar det han leker med och springer därifrån, slår honom... Hon krigar tappert varje kväll när hon ska sova. Kort sagt gör hon allt hon inte ska och vill inget som hon ska. Strider om allt. För allas skull så hoppas jag att denna vansinniga trots lägger sig snart för det kommer säkert leda till en massa skador och för att jag är inte byggd för detta. Jag blir skitarg till slut när tålamodet tar slut och den pedagogiska föräldern kastar in handduken och skriker tillbaka på henne.

Positivt idag är att vi har inte stuckit en enda blåsa och hon somnade efter övertalning i sin egen säng. Nu (två timmar senare) ligger hon i och för sig i vår säng igen så vi får inte heller ikväll gå och lägga oss i en tom säng... Men men. Det går nog över innan tonåren eller?!?!