Ett litet trots-monster

Vi har jobbiga dagar här hemma just nu. Natalie har verkligen släppt på trotsen fullt ut och strider om allt. Vi håller emot med enad front. Vi kräver att hon pratar, inte gnäller, kräver att hon uppför sig något så när uppfostrat och inte bara tar sig igenom dagen med skrik och gråt och stora krav. Vi ställer krav tillbaka. Det är enormt jobbigt men hittills har det gått i vågor så vi får hoppas att det släpper snart igen.

Den som också får ta mycket från henne är Hugo. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan hon inser vilken guldklimp hon har till brorsa? Jag hoppas att det inte tar ända tills hon är vuxen!