På Liseberg med ledsagare

Den här helgen har vi haft vänner på besök, en familj med en son som är ett år äldre än Hugo och en dotter som är tre år äldre än honom (om jag minns rätt). Barnen har lekt mycket och storasyrran har tagit lite extra hand om Natalie som njöt av att ha en stor tjej vid sin sida. Vi käkade grillat på balkongen igår kväll och när barnen somnat spelade vi spel, gott och mysigt! Lasse agerade DJ en stund och sökte fram gamla godingar på Spotify plus att han rattade lite på vårt hemmabiosystem och ändrade inställningarna lite på ett par högtalare vilket gjorde att subwoofern vaknade till liv ordentligt. Vi tyckte vi hade bra ljud redan innan, men nu jäklar är det bättre - tack Lasse!

Idag var det rätt segt att komma upp men när vi väl fått i oss frukost och kommit igång bestämde vi oss för att åka till Liseberg. Så fort vi kom in genom södra ingången drog barnen igång med karusellåkandet, först ut blev Sagoslottet och efter det några båtar som går runt runt och höjs och sänks upp och ner i vattnet. Jag kände att det var krångligt att köa med Natalie. Det har gått rätt smidigt när hon var mindre för dels åkte hon inte så många karuseller och sen kunde man ta henne på armen i kön. Nu är hon så pass stor att hon vill åka fler karuseller, gärna de populära som alla andra köar till. Sen är hon för tung för att bära runt på, jag får ont i ryggen direkt. 

Tanken slog mig idag, hur fungerar det för de som är handikappade när de går på nöjesfält? Jag har ju sett någon gång att det dyker upp någon vid utgången som av en eller annan anledning har svårt att köa och ta sig in den "vanliga vägen" till karusellerna. De släpps in en annan väg tillsammans med ledsagare. Jag tänkte att jag får ta reda på vad som gäller, söka på nätet eller prata med någon i personalen. Behöver man läkarintyg? Ska jag behöva förklara hennes sjukdom i detalj och sen mötas av skeptiska blickar? Blir det besvärligt? Jag tänkte att jag får kolla upp det "någon gång" och sen gick vi och köade till nästa karusell.

Det besvärliga med att köa med Natalie är att hon kan skada sig precis hela tiden vart hon än vänder sig. Hon har tränat tålamod sedan hon föddes så det är inga bekymmer, hon skulle säkert kunna köa en timma för en karusell om hon var tvungen. Men omgivningen... Hon gör som alla andra ungar, snurrar runt, försöker klättra, känner med händerna på varenda ledstång, sticker ut händer eller huvud på andra sidan. Barnen runt henne i kön klättrar, viftar, tränger sig förbi och gör oberäkneliga saker - så där som barn gör. Deras föräldrar lyfter rätt som det är upp dem och då finns det plötsligt en massa små fötter i Natalies ansiktshöjd, fötter som kan skada henne så illa. I en kö var det snarare mamman framför som var problemet. Hon hade en stor väska på axeln och hon flyttade sig HELA tiden. Jag drog och drog i Natalie och tjatade hela tiden på henne att hon skulle backa. "Stå inte så nära, ser du väskan framför dig? Akta dig för väskan Natalie, backa lite." Det är påfrestande kan jag lova.

När vi kom fram i den kön, det var till de små flygplanen som åker upp och ner om man trycker på knapparna framför sig, så ser jag att alla föräldrar klättrar ut över staketet och enbart barnen går in. När Natalie kommer fram säger jag till tjejen som jobbar "jag måste följa med henne in och hjälpa henne upp i flygplanet" - "nej det får du inte" får jag till svar. Jag förklarar att jag måste, att hon skadar sig hur lätt som helst och att hon måste ha hjälp upp i och även ner från flygplanet. "INGEN annan än jag får göra det, det går inte" sa jag till henne. Jag fick ett okej för den här gången men jag ska gå till gästservice och hämta ut ett ledsagararmband för då kan jag följa med henne och hjälpa henne överallt plus att vi går in via utgången, vi slipper trängas i köerna!

Jag gick till gästservice, berättade kort att min dotter behöver hjälp vid alla karuseller pga hon har en ovanlig hudsjukdom som gör huden känslig, hon skadar sig jättelätt och så pekade jag mot Natalie som satt i vagnen bredvid mig, täckt i sina bandage som vanligt. Det var allt... Jag skrev på en lista och fick ett band med en handikappsymbol på. Han frågade om det fungerar att köa, jag sa nej och förklarade varför det var besvärligt så han sa att jag från och med nu ska gå till utgången och påkalla personalens uppmärksamhet och visa armbandet. Vi testade direkt efter det och det fungerade klockrent kan jag säga, fasen vad skönt!

Här åker Natalie båt tillsammans med kompisarnas dotter, de fick ta två varv på en gång och till nästa gång vet jag var jag går in också. Denna gång köade vi eftersom jag inte trodde att jag kunde gå "bakvägen" till den attraktionen. Det var trångt, alla små barn hade stora flytvästar på sig och vi fick gå ner för en trappa bland annat. Det var krångligt med Natalie så det får bli bakvägen nästa gång, helt klart.