Det är lite konstigt
Det slog mig precis att visst är det lite konstigt hur man anpassar sig efter sin situation? Man har en bild i huvudet, en tanke, en plan när man går mot en ny fas i livet. Sen kommer livet och klappar till dig med något helt annat. Vänder upp och ner på alltihopa. Sabbar din plan. Och vad gör du? Jo du anpassar dig. Okej, då har vi de här förutsättningarna, då gör vi så här så blir det nog bra.
Som förälder till ett barn med en komplicerad sjukdom så får man ofta höra omtänksamma ord som "jag förstår inte att du orkar, jag hade aldrig klarat det" eller något liknande. Jag tror faktiskt inte att det är sant! Jag tror att de flesta som ställs inför något sådant klarar av det, hanterar det på ett rätt bra sätt. Men innan du är där så vet du helt enkelt inte om att du har så mycket att ge!
Kommentarer
Jag har nämligen tänkt precis så själv. Kanske för att man själv får slut på energi av arbete, studier, barnens aktiviteter, vardagssysslor som tvätt, städning och matlagning osv. Man känner sig helt slutkörd i en helt vanlig tillvaro och undrar hur det skulle gå med ett svårt sjukt barn eller nära anhörig. Men precis som du skriver så skulle man hitta energi, förmodligen genom att prioritera annorlunda och för att det helt enkelt krävs!
Med det vill jag inte på något sätt förringa det ni gör, för jag är fortfarande så imponerad av dig, Emily och Hanna som kämpar och sliter med denna grymma sjukdom. Ni gör ett fantastiskt jobb, och har dessutom energi över till oss som följer er!
Tack för det och förstås, Trevlig helg!
Hälsar Anna