Skit också...

Fem i sju sitter jag i kimono och sväljer sista klunken på kaffet samtidigt som Natalie precis blir färdig med morgonvällingen. Tjugo över dundrar vi ut till bilen och är på väg. Ingen som kan säga att vi är långsamma när vi är sena i alla fall! Men mitt i morgonstressen lyfter jag blicken innan jag sätter mig i bilen och ser detta. Var bara tvungen att ta en bild. Så rofyllt mitt i all stress.

Dagens fråga: hur vig kan man vara?! Nu förstår vi att det inte var så svårt för henne att klättra upp för eldstenen utanför som sitter som kant runt gräsmattan. Den är i samma höjd som diskbänken och där tar hon sig tydligen upp om hon vill...

Rofyllt framför TV'n en stund. Det var dock inte så skoj att bädda ner henne i kväll. Hon hade precis varit på toa och började gråta när den processen var över. Det gjorde jätteont idag och det visade sig att hon fått ett sår i rumpan. Fy vad tråkigt, det är detta vi varit rädda för, att det ska börja strula igen. Det är jättesvårt att få det att läka i det området. När hon var bebis och ända upp till omkring två års ålder så grät hon alltid hejdlöst varje gång för det gjorde så ont.
:(