Sängramlaren

Bilden tog jag igår kväll när jag skulle lägga mig. Det är inte konstigt att hon ramlar ur sängen ibland när hon alltid ligger på tvären i sängen, här med kanten som huvudkudde.Ttur att kanten är inklädd med skumgummiplatta klädd i tyg och tur att vi har madrass plus fårskinn på golvet. Vad vi vet har det hänt omkring fem gånger att hon ramlat ur och hon brukar inte skada sig som tur är. Troligen glider hon långsamt ner och landar mjukt så det brukar gå bra, jag är inte nervös över det längre. Men det var läskigt när det hände på Öland för där hade vi inget på golvet. Vi hade ställt för stolar som vi kilade fast mellan sängarna samt vadderat dem med kuddar, ändå lyckades hon ramla ner vid den nedre halvan av sängen. Det kan ju i och för sig vara så att hon var på väg in till oss och halkade när hon klev ner för hon kom in till oss på natten fem av sju nätter.

Den första kvällen hemma efter Öland bäddade jag hennes säng med ett av Hugos påslakan och örngott med spindelmannen men det var inte populärt, hon vägrade först att lägga sig. "Jag vill inte sova på spindelmannen, han SLÅSS JU!!" sa hon riktigt ilsket. Jag fick förklara att han är ändå snäll för han hjälper de snälla, han slår bara de som är dumma mot de snälla. "Men jag gillar inte honom, han slåss!" svarade hon stensäkert igen. Jag försökte mig på en parallell. "Om någon är dum mot dig och slår dig och Hugo kommer dit och slår den dumma, är inte han snäll då som räddar dig?". Hon blev lite osäker en kort sekund men sen var hon tillbaka till att man inte ska slåss för då är man dum, då var Hugo också dum. Ja ja, en lång diskussion slutade med att hon gav sig och motvilligt la sig där och har nu sovit tillsammans med spindelmannen nästan en vecka. Det muttrades kväll nr 2 också men sen var det överspelat. :) :)