lördag 24 september 2016

Händelserik helg

Vilket underbart väder vi haft den senaste månaden! Detta är den vackraste september jag kan minnas... för en dryg vecka sedan hade vi 28 grader på onsdagen och 29 på torsdagen, varmare än i somras. 

Förra fredagen skulle Hugo följa med mig ut och jogga för att testa hur hans ben kändes. Han hade sträckt sig på en friidrottsträning en vecka före det och blev tvungen att ta det väldigt lugnt en vecka. Benet kändes bra och vi fick en fin löprunda tillsammans runt Härlanda Tjärn. Det var perfekt väder för att ta sig ett dopp så Hugo ryckte av sig skor och tröja och slängde sig i!





På lördagen var det sedan dags för barnen att "casha in" en julklapp: Monsterjam och Monsterjam Pit Party på Ullevi.

Monster Mutt Dalmatian

Monster....

Hörlurarna är på, kan det börja snart eller?!

Madusa, Natalies favorit - den är ju rosa... ;)


På söndagen var det Barnsjukhusets dag på Liseberg och dit tog Natalie med sig en kompis eftersom Hugo var på friidrottstävling. Förutom många karusellåk så får barnen då träffa idoler som Insamlingsstiftelsen har bjudit in. Gästerna är alltid hemliga så vi visste inte vilka som skulle finnas där. Jag valde att ställa mig i kö tillsammans med Natalie och hennes kompis till ett av borden innan vi visste vem som skulle stå där. På så sätt kom vi längst fram i kön vilket är bra för jag vet att ungarna brukar tröttna på själva köandet, de vill hellre sticka till karusellerna... :)

Till bordet kom denna kille, Sam som har youtubekanalen 2chips1cola. Jag kände inte alls till honom, inte heller tjejerna - de är nog lite för unga. Men efteråt sa Natalie "Mamma, han den första vi fick autograf av, han var jättesnäll" så det var värt mycket ändå. I efterhand har vi letat upp honom på nätet, rätt rolig så jag förstår att ungarna gillar honom. :)

Agneta Sjödin gjorde stort intryck på mig och Natalie blev imponerad av att träffa en kändis från TV (både hon och Hugo gillar Fångarna på fortet så Natalie visste direkt vem det var). Vi hade med oss lite fjärilspins och gav en till Agneta. Hon ställde många frågor om EB och hur vi har det, på ett väldigt omtänksamt sätt. När jag skulle fota dem så fick jag ta bild med Agnetas egen mobil också och den använde hon sedan för att berätta både på sin Instagram och Facebook om mötet med Natalie och EB. Hon tipsade om föreningens hemsida och uppmanade läsarna till att gå in och beställa pins. Så omtänksamt och gulligt gjort, tack! Natalie tyckte det var coolt att en kändis tog idolbild med henne..!


Den här gulliga tjejen är bara 12 år men har redan lång erfarenhet av artisteri, Natalie tyckte att hon sjöng jättebra och var väldigt glad också över detta möte. Linnea Andersson heter hon och vi kommer säkert se mer av henne framöver även om vi hitintills inte kände till henne, hon var jätteduktig.

Natalie och hennes kompis köade också till två fotbollstjejer som spelar i Kopparbergs Göteborg FC, jag fick dock inte till någon bra bild där pga motljus... Men sen var tålamodet slut. Det fanns ett antal kändisar kvar att hälsa på och få autografer av men nu var det karuselldags!


De åkte allt de orkade och fick, vi körde för fullt i ca 4h med liten matpaus på mitten. Oj vad kul de hade, en riktig toppendag som Natalie kommer leva på länge. Vi kan behöva lite sådana här positiva händelser, det har varit och är fortfarande en väldigt tuff period för Natalie. Så enormt mycket smärta. Hon gråter dagligen och skriker alldeles för ofta ut sin frustration och smärta, det är så orättvist att hon ska behöva stå ut med så mycket. Vi skulle alla behöva en paus i smärtan nu, det blir tungt när det är så ändlöst. EB tär på oss alla i familjen även om det är värst för henne själv. Jäkla skitsjukdom. 

torsdag 8 september 2016

Tandstatus - händer mycket nu!

Natalie hade oturen att tillhöra den klick barn, det är inte så ovanligt sa tandläkaren, där två av hennes nya tänder inte kom upp på exakt rätt ställe så de puttade bort mjölktänderna. I stället kom de strax innanför som man ser på översta högra bilden nedan. Till en början när de var på väg upp så kändes det som att mjölkisarna ändå gick att vicka på lite lite så förhoppningen var att de ändå skulle släppa. Efter utvärdering hos Mun-H-Center så sa man dock ganska bestämt att det kommer de inte göra, de behöver dras ut i stället. 


Att söva Natalie och köra ner något i halsen på henne känns inte som ett alternativ, vi behövde en annan lösning. Det bestämdes att hon skulle få en medicin som gör henne lugn och slö för att kunna genomföra detta. Den hade god effekt och efter 15 minuter började tandläkaren lägga bedövning. Snart kunde hon plocka den första tanden och strax efter det även den andra. De släppte lättare än jag väntat mig och det kändes tryggt att ha hennes tandhygienist med genom hela proceduren eftersom hon är den som känner Natalies mun allra bäst. Hon vet hur man kan göra och inte. 

När det hela var över så var det som att öppna en kran. Alla spänningar släppte och säkert även effekten av medicinen. Natalie grät något enormt under en halvtimma. Hon var påverkad av medicinen i flera timmar efteråt, till en början kunde hon inte stå på benen, de vek sig. Så småningom kunde jag leda runt henne här hemma och sedan gick hon själv. På det hela måste jag säga att det gick enklare än jag hade trott och det är himla skönt att ha detta avklarat! Nu kan hennes nya tänder påbörja vandringen framåt till rätt position och det kan ta tid, vi kan prata år. Tandställning lär inte vara något att tänka på så vi får se hur det utvecklar sig. 

Hon har ju heller inga anlag för femmorna, vare sig uppe eller nere. Tandläkarna på Mun-H-Center sa dock att det där kan ändra sig, vissa anlag syns inte så tidigt så man kanske får titta närmare på det igen och ta nya bilder om det behövs. Natta har ju trångt i munnen precis som jag alltid haft så spontant känns det som att de där femmorna kan gärna få fattas då, det kanske blir enklare.

Nu har vi flera lösa tänder att hålla koll på vilket Natalie tycker är enormt spännande. Båda framtänderna i överkäken samt ena närmst intill tänderna hon drog ut, kan de heta tvåor kanske? Hon har "order" från tandläkaren om att vicka på lösa tänder så mycket hon kan. Eftersom hon aldrig äter något hårt så stimuleras inte hennes tänder på samma sätt så de kan behöva lite extra hjälp.

Det är inte bara en sak som är special när man har EB.....

onsdag 7 september 2016

Familjevistelse på Ågrenska







Jag och min familj var med för 6 år sedan när det var senast och vi rekommenderar den veckan varmt! Man får träffa andra familjer i samma situation, bor gör man på Lilla Amundön som är väldigt vacker och framför allt får man mycket information och kunskap om EB. Den som jobbar som resurs/personlig assistent eller på annat sätt kommer i kontakt med personer med EB kan också gå en utbildning och lära sig mer om sjukdomen.

Häromdagen fick jag höra att Ågrenska just nu har för få anmälningar vilket jag känner är jättesorgligt, tänk om veckan inte blir av för att informationen inte nått ut till rätt personer.

Dela gärna länkar vidare via Facebook eller liknande, t.ex. finns föreningens blogginlägg länkat både på EB Föreningens Facebooksida och på Epidermolysis bullosa i familjen-Facebooksidan. Tack på förhand!

Ansökningstiden går ut nu i dagarna men Ågrenska förlänger den lite för att fler ska hinna söka. Man söker genom sjukvården, kontakta t.ex. er hudläkare.

tisdag 6 september 2016

Älskade lilla fjäril!

Sedan EB kom in i vårt liv så har fjärilar tagit en speciell plats i våra hjärtan. Du känner väl till att man brukar säga "med hud lika skör som en fjärilsvinge" om den som har EB?

De här fina fjärilarna såg jag utanför mitt jobb för ett tag sedan och jag slet genast fram mobilen för att fota dem. Först på avstånd och sedan allt närmre, jag stod i planteringen och måttade och fick några närbilder. Visst är de vackra?

Den här lilla fina fjärilen har haft en mycket tuff månad. Hon inledde med en fallskada när skolan drog igång och då rök även båda knäna. Det nyuppslagna vid nyckelbenet drog ihop sig ganska snabbt, efter en dryg vecka fanns tunn hud och till slut vågade vi köra utan förband. Ett litet bakslag då det blev en mindre blåsa på området med ny hud men sedan har det hållit.

Som alltid på sistone så fick hon mängder av prickar av Mepitel Film som jag använde för att få förbandet att sitta fast över nyckelbenet - varför blir det alltid så nu för tiden? Förr var det aldrig några problem. Nästa gång jag vill sätta på film ska jag grunda med Cavilon efter tips av sårsjuksköterska så får vi se om det går bättre. Hon trodde även att värmen kan spela roll, att Natalie kan ha svettats under filmen. Jag älskar filmen, jag bara måste hitta en lösning så vi kan fortsätta använda den.

Knäna är hopplösa även om det nu äntligen närmar sig att de täcks helt av hud igen så som de äntligen gjorde i slutet på semestern. Ett ökande problem är knävecken som har små långsmala sår som går upp med jämna mellanrum. Hon har haft väldigt ont där till och från och har till och med bett om Alvedon för att lindra vilket är väldigt ovanligt.

Det värsta smärtmässigt var dock något som hände för några veckor sedan och där kan jag inte gå in på några detaljer. Det har dock smärtmässigt varit det värsta vi gått igenom. Hon var hemma från skolan några dagar för hon hade fruktansvärt ont och svårt att röra sig. Ingen kan föreställa sig hur mycket smärta hon gått igenom på grund av detta, det har varit extremt slitsamt för hela familjen. Jag kan inte minnas att jag blivit så påverkad av en tidigare skada så som jag blivit av denna. Det är gräsligt att se henne i det skicket och det är gräsligt att hela tiden få "kriga" för att få lov att göra rent såret och lägga om det. Hon har varit rädd för smärtan och jag har varit rädd för hur det ska läka - OM det ska läka! Nu har vi peppar peppar hel hud där även om ett nytt sår dykt upp alldeles intill. Det går i alla fall framåt och jag kämpar med Keragel för att stärka samt Aldanex för att skydda det sköra området.

Bilden ovan är tagen när vi precis var klara med den första omläggningen efter att skadan uppstått. Då hade vi kämpat i 1h för att få ordning på det och hon fick Alvedon direkt efter olyckan samt klubba i munnen. Socker kan lindra smärta så klubba kommer fram vid enstaka tillfällen när hon har extrema smärtor att hantera. Annars får hon sparsamt med socker både för att rädda hennes tänder och för att snabba kolhydrater kan vara negativt för sårläkningsprocessen och boosta ett inflammationstillstånd i kroppen.

På telefonen snurrar som alltid Marcus & Martinus, hennes STORA idoler! Jag har aldrig sett henne så engagerad i någon(ting) tidigare. Hon lever och andas Marcus & Martinus. Lilla dockan... Så lycklig hon var i somras när de kom till Liseberg även om vi knappt såg dem från handikappsrampen. Jag hoppas hon får se dem igen, vi ska göra vad vi kan för att det ska hända!

Mitt hjärta, min krigare, min tuffing - coolaste starkaste personen jag känner!!!

tisdag 16 augusti 2016

Dessa dumma fallskador (sårbild)

I måndags började Natalie på fritids igen efter sitt sommarlov. Vi kände att det blev en tung start då vi direkt fick veta att det är personalproblem redan nästa vecka. Luften liksom går ur en när det direkt dag ett visar sig att vi inte har någon ordinarie resurs som tar Natalie på måndag och fredag nästa vecka. Extra besvärligt är att det är skolstart på måndagen då alla barn och många föräldrar samlas på skolgården. Det blir trängsel och många vimsiga glada barn som far omkring, olycksrisken ökar lavinartat och då, just den dagen, finns ingen som är van på plats. Vi pratade ikväll om hur vi ska göra, vem ska ta henne? Ska vi hålla henne hemma? Det är ju inte sjysst mot henne heller att missa en rolig dag som skolstarten. Kruxet är att vi kan inte vara borta från jobbet hela tiden, men det är ju så det blir om vi regelbundet ska rycka ut och plocka hem henne för att det inte finns personal. Snacka om att den där klumpen i magen kom snabbt i år. :(

Idag, dag två efter sommarlovet, fanns det van personal halva dagen. Natalie var inte nöjd med eftermiddagen, hon hade vägrat smörja läpparna innan maten och hon hade vägrat byta vantar. Jag frågade om hon inte litade på personen som hade henne, den personen har ju haft henne förut några gånger?
- Mamma, hen visste ju inte ens var mina vantar ligger, hen vet ju inte hur man byter vantar!!
Hon sluter sig liksom lite när det blir så här med personalen, hon blir osäker när hon märker att personalen är ovan. Det är så synd, så sorgligt, det begränsar henne verkligen.

Igår var ju som sagt dag ett och hon lyckades inleda med en jättekonstig olycka. Som jag förstod det lekte hon på golvet på någon madrass eller liknande och där hade hon tallrikar som hon skulle putta/skjuta framåt. När hon puttar dem framåt så halkar hon till på något skumt sätt och ramlar framåt rakt över dem. Det skalades av en hel del hud av det lilla relativt korta fallet...


Sårbild nedan.






De hade försökt dra tillbaka huden på plats igen men det gick i princip inte alls. De öppna såren som helt saknar hud har vätskat sig en hel del första dygnet och då hade hon en tjock Mepilex. När jag tog bort den idag hade det kladdat rejält runt såren så nu ville jag ha på upprensande förband. Jag vill också att det ska sitta still utan att glida omkring men det är svårt när man inte kan linda stabilt med gasbinda. Om det sitter still så smärtar det mindre för henne och förbandet kan dessutom skydda optimalt. 

Jag har kombinerat Mepitel Film med PolyMem, en variant jag ofta kör på de udda såren som är svåromlagda. Vi får hålla tummarna för att det ska sitta still nu till imorgon eftermiddag när hon ska bada. Det är alltid svårt att få det att sitta still på rörliga ställen. Här påverkar varje armrörelse och huvudvridning så det ställer stora krav på hur man lägger om, vilka förband man väljer, klippteknik mm. Besvikelsen rann över henne när jag nämnde badet, hon HATAR att bada med nyuppslagna sår. Många gånger hoppar vi över badet när hon nyss skadat sig så här eftersom det blir för traumatiskt och det hänger sedan med under flera bad framöver. Hon jagar upp sig något så enormt och det går inte att resonera med henne. Vi får se hur det verkar imorgon. Kanske hoppar vi över det och gör något kul i stället. 

Närbild... När jag skulle sätta dit den fick jag be henne att sitta helt stilla oavsett hur det känns. Den ytan som saknar hud är enormt känslig och det gör jätteont att lägga på förbandet. För att filmen ska fästa utan att det bildas för många luftbubblor måste jag trycka runt om hela, bit för bit. Börjar hon flytta sig eller vifta i det läget så korvar filmen ihop sig och måste slängas, det går inte att pilla isär den igen. Tårarna rann ymnigt och när jag äntligen fått fast allt så pös det över i ett hjärtskärande "mamma" och en lång snyftande kram. Lilla stumpan vilka krav jag ställer på henne... men det är svårt att göra något annat, hon måste vara fokuserad hon också för att omläggningarna ska fungera. Jag fullkomligt hamrar in ett budskap i henne och jag tycker hon förtjänar att höra det ofta:

Du är världens tuffaste, starkaste, modigaste!


Sårstatusen i övrigt är ok men båda knäna blev sämre direkt efter dag ett på skolan, jag misstänker att hon lekt för mycket på knä. Tårna har fått sig en omgång eller två också, de stack blåsa på skolan igår och jag fick lägga om det igen på kvällen eftersom tån gjorde väldigt ont. Nu när jag skriver inser jag att hon klagade på en lilltå när jag hämtade på skolan idag men både hon och jag glömde bort att kolla när vi kom hem. Förhoppningsvis var det inget men jag måste komma ihåg att kolla i morgon bitti.

lördag 13 augusti 2016

Bilder från skön semester, del 1

I måndags var det tillbaka till verkligheten för min del, första jobbdagen efter en lång och skön semester! Det kändes inte alls jobbigt, jag och hela familjen har haft det jätteskönt i sommar och vi har hunnit med massor. Darko och barnen var hemma även denna veckan så det blev en mjukstart för mig, bara jag själv som skulle upp och iväg. Som vanligt får man inte riktigt upp hastigheten första 1-2 dagarna, mailboxen var massiv och ögonen sved av allt som skulle läsas och uppdateras. Det blev många kaffe!! :)

Jag tittar tillbaka på vår semester och tänkte dela med mig av lite bilder från våra utflykter och upptåg, lite härligt att själv få uppleva dem igen! Jag kommer fortsätta blogga sporadiskt precis som jag gjort de senaste åren men jag är lite mer aktiv på Instagram så har du Insta får du gärna kika in där för mer aktuella och dagsfärska bilder, vissa av dem återkommer nedan. 

Bloggen betyder mycket för mig men jag har inte orken att skriva flera gånger i veckan längre, det blir när det blir - håll tillgodo... 

Sportiga Hugo har genomfört sitt första Triathlon och det gjorde han med bravur, en sjätteplats i sin åldersgrupp! Simningen gick bra men han hade fått någon smäll i vattnet (vilket är vanligt i trängseln när man simmar). Cyklingen gick fantastiskt bra, han passerade många barn där. När löpmomentet kom var kroppen lite tröttare än han väntat sig så han lyckades inte springa om någon, han höll dock sin plats och blev själv inte omsprungen. Sträckorna var 100m simning, 5km cykel och 1km löpning. Var och en för sig är de sträckorna väldigt korta för honom så han förväntade sig att det skulle gå jättelätt att springa 1km, men benen är lite tunga i övergången när man precis maxat på cykel. Kul erfarenhet! Vi tittade på split-tider och tider i depå och om han hade haft lite mer erfarenhet och en utrustning som lett till snabbare växlingar så hade han klättrat upp rejält och närmat sig pallplats - bra jobbat #grymmehugo!


Goda vänner bjöd över oss en söndag när Taubespelen gick av stapeln på Orust. Vi blev bjudna på god mat och sedan var det promenadavstånd över gärdet till scenområdet och vi fick se flera väldigt duktiga och kända artister så som Sven-Bertil Taube, Miriam Bryant, Simon Zion, Pernilla Andersson, Ebbot Lundberg, Mimi Werner. Brolle skulle ha varit där men tappade rösten, synd! Största behållningen för hela familjen var dock Miriam Bryant, vi gillar henne allihopa och det var väldigt kul att se henne live och på så nära håll, vi satt längst fram. Allt leddes av Tobias Person, du vet den vitsiga killen i reklamen för Ö&B...? Skön som sjutton, ha ha!

Mimi Werner, en av ersättarna till Brolle. Natalie blev såå lycklig när vi såg att hon skulle vara med, det är en av hennes stora favoriter. 

Sven-Bertils och Miriams fina relation lyste igenom som man sett tidigare på TV. Hon ser ut som en extradotter för honom, han verkar njuta av att få sjunga med henne och hon ser lika nöjd och glad ut. Häftigt att se!

Paddan en vacker dag. Vi skulle åka hop-on-hop-off-buss men tyckte att rutten var för himla tråkigt lagd så vi struntade i det. Ungarna älskar paddan så vi åkte den trots att det nog är fjärde gången eller något sådant..!

Under turen med paddan får man bland annat ser Maritiman från vattensidan, världens största flytande fartygsmuseum!

Solen gassade när vi promenerade upp för Avenyn så vi tog oss upp för trapporna ovan Poseidon till baren "Bar himmel" som endast har öppet vid bra väder. Ungarna tyckte det var jättemysigt att sippa på något kallt och blicka ut över Avenyn, föräldrarna också förstås. Natalie har pratat många gånger om detta efteråt "ska vi åka in till stan och dricka drinkar?", he he!

En klassiker, busa i vattenspridare en het dag! Natalie har alla förband på sig, sitt underställ (Tubifast Garments) och strumpor. Hon tyckte det var jättekul och allt gick bra, inga dumma skador.

Här är vattenspridaren riktad så den duschar dem på studsmattan och de hittade på diverse lekar där man skulle hinna göra ett visst antal kast med boll eller hopp innan vattnet kom och duschade dem igen. Många skratt... :)

Ser skönt ut!

Hugo har försökt hålla igång löpningen under sommaruppehållet från hans sporter (Friidrott och Innebandy). Här ska de precis springa trail från Härkeshult till Kåsjön och hem. Det blev 8-9km någonting till Kåsjön där de slängde sig i med kläder och allt innan de joggade hem de sista 3 kilometrarna. Hugo har även testat att springa en mil med mig (åttan i Skatås + ett varv runt Härlanda Tjärn där jag dock nöjde mig med att ha klarat av åttan). Nästa gång sprang han den riktigt tuffa milbanan i Skatås med Darko på den fantastiska tiden 55 minuter! Han älskar att springa och har en förmåga att pressa sig, jag tror han kommer bli riktigt farlig på de längre löptävlingarna framöver. Det är dock många år kvar innan han får springa längre lopp verkar det som, det är ofta 14 eller till och med 16-årsgräns på de större kända loppen som Midnattsloppet t.ex.

Jag passar på att träna extra mycket på semestern, det är så härligt när tiden inte är ett hinder, man kan träna precis när man vill! Det har blivit lite simning, något gympass, cykelutflykter, en hel massa löpning och slutligen testade jag faktiskt för första gången Bikram Yoga! Det var såå häftigt, jag älskade det direkt. Riktigt tufft, jag hade inte pallat att fullfölja alla övningar och hela passet om jag inte hade varit grundtränad. Det går åt mycket styrka och sen gör värmen att man blir mattare och mattare under de 90 minutrarna. På slutet orkade jag inte testa alla poser fullt ut. Jag köpte 10-kort direkt, älskade det som sagt. Förhoppningsvis ska jag dit igen på söndag. :)

Vi packade matsäck en morgon och åt frukost på bryggan vid Kåsjön, det kan jag varmt rekommendera. När Hugo ätit upp drog han på sig badbrallorna och tog ett dopp, jättemysigt!

måndag 1 augusti 2016

Stockholm

Efter en stadig hotellfrukost gav vi oss iväg utan att veta exakt vart vi skulle, vi hittade en båt som heter Emelie som gick från området vi bodde i och in mot stan. Vi klev av vid Grönan för att promenera mot Skansen. Jag har under alla år aldrig varit inne på Skansen och då har jag ändå bott 1,5 år i Stockholm. Hugo är väl gränsfall stor för att tokgilla stället men vi promenerade runt och tittade på gamla byggnader och en massa djur under ett par timmar. Natalie var överraskande intresserad av att komma in i de gamla byggnaderna och titta hur man bodde samt lyssna på någon som berättade om sitt hantverk, byggnaden och kläderna. Roligt! 

En väldigt söt minigris, var tvungen att fota... :)

Fick testa att väva i stor vävstol, det var roligt och hon ville knappt gå därifrån.

Buss-groupie! Vi åkte hop-on-hop-off och efter rundan satte vi oss på trappan utanför Dramaten och käkade glass i solen innan vi tog båten tillbaka. 

Båt-groupie på väg tillbaka mot hotellet.

På kvällen hade vi bokat bord på en O'Learys för att kunna se på EM-finalen och äta lite smarriga burgare. Ingen i familjen ville se Portugal vinna och även om Frankrike inte var några förfavoriter för någon av oss så tok-hejade vi på dem i finalen. När det närmade sig förlängning så bestämde vi oss för att köra hem och se den på hotellrummet för att det inte skulle bli för sent för ungarna. Vi förberedde dem också mentalt på att det är stor risk att Portugal vinner. Hugo blev skitsur när de faktiskt gjorde det men Natalie var glad, hon hejade på Portugal. Jag frågade om det var för att de hade rött match-ställ men då blev hon skitarg på mig och sa att Ronaldo faktiskt är en jättebra fotbollsspelare och att hon hejade på dem för det. He he, känsligt ämne uppenbarligen! :)

Dagen efter checkade vi ut och körde in mot centrum eftersom Darko ville besöka Runners Store. Efter att han inhandlat ett par nya löparskor och jag och Natalie lite nya kläder i byggnaden mitt emot (shoppingcenter vid Regeringsgatan) tog vi en kaffe på Starbucks innan vi körde hemåt via Örebro. Vi stannade i Örebro och blev bjudna på middag hemma hos syrran, hennes vuxna barn kom också förbi efter jobbet och åt med oss. Mysigt att ses även om det blev lite kort! Ungarna fick också chansen att gosa lite med katten Nisse som de älskar, syrrans Ragdoll som är urgullig. 

söndag 31 juli 2016

Vansbro

För att fortsätta på föregående inlägg så åkte vi nästföljande morgon söderut mot Vansbro för att heja på Darko och hans bror när de simmade Vansbrosimmet. En städning av stugan efter frukosten och sedan dryga 1,5h i bil så var vi där. Vi kunde inte låta bli att reagera över att denna lilla ort måste ju tycka att det är tidernas spektakel när simningen ska genomföras under den helgen. Från sömnigt och lugnt till fullt kaos! Flaggvakter överallt som dirigerar trafik in på stora industriområden mm, folk som promenerar i långa långa rader mellan mål och start eftersom man hämtar ut sina grejer i målområdet innan start. 

Här står han färdigklädd med adrenalinet pumpande i kroppen - tävlingsdax! Han var taggad och såg fram emot detta, dels att få genomföra denna 3km långa simning för första gången, dels att kicka igång "En svensk klassiker".

Vi önskar lycka till innan han går mot startfållan och den som var rejält orolig var Natalie. "Pappa du måste inte simma om du inte vill" sa hon flera gånger. Åskan mullrade så vi tror att det var därför hon blev så bekymrad. Gulle!

En samling röd-mössade deltagare står och väntar på att släppas iväg. De gick genom tältet till höger i bild och "bippade" sitt armband för att registrera sig att de var där, därefter ner för liten brant till ett andra ställe att bippa armbandet och då startade tiden precis innan de gick i vattnet.

Här knallar de ner i älven och tar sina första simtag. Jag hade som alltid enbart telefon med mig så några inzoomade bilder finns ej. En av rödmössorna är Darko och jag minns inte vilken men troligen en av de yttre som precis simmar iväg! :) Så fort de sänkt ner sig i vattnet och börjat simma så raderades möjligheten att följa dem. Alla ser likadana ut i sina svarta våtdräkter och röda mössor (varje startgrupp hade olika färg på mössorna). Vi såg några personer med gula ärmar och någon enstaka med orange ärmar och de kunde man i alla fall urskilja i myllret så jag har sagt åt honom att nästa gång han köper våtdräkt (om det blir en nästa gång) så får han välja en med färgglada ärmar! :))

Solen sken men mörka moln rullade in och det mullrade rejält. Efter att ha sett dem simma iväg började vi gå i lugn takt utmed järnvägen tillbaka mot centrum för att strosa till målområdet. Vi hade inte bråttom eftersom vi räknade med att de skulle simma ca en 1h. Efter 5-10 minuter öppnade sig himlen och vi kutade in under några träd. Det regnade rejält och strax kom både hagel och blixtar och dunder. Ungarna tyckte det var lite spännande att plocka hagel och känna på dem, de var som blåbär i storlek ungefär. Vi hade inga regnkläder med oss dumt nog, de låg i bilen. Det blir besvärligt när sådant väder kommer och man inte har skydd till Natalie. När hon blir blöt så suger förbanden åt sig och de har bra uppsugningsförmåga. Alltså blir hon dyngsur och nedkyld och behöver total omläggning.

Så snart regnet lugnade sig började vi jogga/powergå vidare för att hinna till bilarna och hämta regnkläder innan nästa skur. Vi hann inte fram! Fort in med ungarna under ett tält där de hyrde ut våtdräkter och där blev vi fast ett tag. Till slut sa jag till barnen att jag fick sticka och hämta bilen när det lugnar sig, vi kan inte vara ute med Natalie i det vädret. När det gavs en paus började jag jogga i mina merrel-sandaler till bilen och barnen stod kvar. Här hann jag tänka "vad skönt att jag numera faktiskt är ute och joggar regelbundet så detta inte känns som döden att springa en kilometer!". Vid bilen böt jag snabbt tröja och ryckte åt mig regnkläder till oss alla tre, sedan joggade jag tillbaka till dem. "Va, var är bilen mamma?". Jag lämnade den, vart skulle vi annars ta vägen? Inga parkeringar i närheten av målområdet så enklast att lämna den kvar. Vi drog på oss regnkläderna och gick mot mål, nu var det dock uppehåll och senare visade det sig att vi fick inget mer regn på oss.... ha ha!

Det hade gått 1h och 5-7 minuter sedan Darko startat och jag visste inte om han skulle simma på runt timman eller mer så vi stod där vid målet och tittade en stund på alla som kom simmandes. Sen insåg jag att kommer han inte nu har det gått helt åt skogen så vi gick runt lite och kollade där alla ombytta simmare kom ut och rätt som det var kom han gåendes ombytt och klar med ett leende på läpparna! 1h 3min blev resultatet och vi hade precis missat målgången när vi kom dit men han var nöjd och glad, hade crawlat hela vägen och kände sig stark ända in i mål - go känsla!

Darkos race report där han berättar hur det var att simma i Vansbro hittar du här.

Snart sammanstrålade vi med brorsan och familj och körde mot Stockholm. Första bästa pizzeria på vägen fick ett besök och det var bra gott att få trycka i sig en pizza! Sen körde vi vidare och checkade in på hotellet lagom till läggdax för barnen.