Sportlov i Sälen

Vintersport är något alla i familjen älskar så vi försöker ta oss till fjällen varje vinter. Jag och Darko brukar åka Vasaloppet respektive Tjejvasan vilket gör att vi förutom att åka slalom vill åka en del längdskidor. Jag hade inte åkt en meter längdskidor i vintras (vi fick ingen snö i Göteborg), jag hade inte heller åkt i Skidome, så jag bestämde mig för att enbart åka längd denna vecka. Det kändes enormt konstigt att vara där bredvid skidbackarna och se de andra åka men själv inte åka ett endaste åk. Jag fick dock många härliga längdturer och kunde fila på tekniken vilket verkligen behövdes. Det var lite tungåkt de flesta dagar eftersom det inte var så kallt, det blev rätt tuffa pass men det var gött ändå!

Natalie åkte en del pulka när hon var mindre men numera är det uteslutande en sån här hon åker på, hennes kallas snowzone men kärt barn har många namn. En avlång vadderad plastbit med handtag är väl bästa beskrivningen tror jag. Mestadels åker hon sittandes men här testade hon även att åka på magen. Det känns läskigt att se henne forsa nerför pulkabacken (hon är vild av sig och klättrar högt upp så det går fort) och ännu värre är det när hon som på bilden väljer att åka med huvudet före. Jag försökte få stopp på det genom att påpeka att hon brukar få blåsor på knäna - hon måste ju stå på knä innan hon lägger sig till rätta på mage. Hon ville ändå åka med huvudet först så då uppfann vi en ny metod: Hon la sig på rygg med huvudet nedåt samt höll snowzone i händerna, sedan rullade hon över på mage utan att dra i knäna och sen åkte hon. Som vanligt får man vara uppfinningsrik när man handskas med EB och det funkade!

Här är jag ute på en längre runda tillsammans med Darko, Kalven runt. Vi bor i Hundfjället så det är ett par km extra att ta sig dit och hem, totalt ca 14km. 

Här stannade vi och fotade denna roliga gran, ser du den ledsna snö-smileyn?

Här kom Darko och Hugo tillbaka efter en runda på längskidor och då kom Natalie och jag precis gående från pulkabacken. Vi brukar göra så att vi delar på oss varje dag, en gör något med Natalie och den andre något med Hugo. Detta för att alla ska bli nöjda, för Hugo vill ju inte hänga i pulkabacken utan han vill åka slalom och någon enstaka runda längskidor. Natalie vill ut och busa men vi kan ju inte lämna henne själv så då delar vi föräldrar på oss.

En klassiker på vintern i Sälen (och på sommaren på Öland) är Lammet och Grisen - en riktig kanonrestaurang som vi rekommenderar varmt! Vi tar alltid buffé vilket innebär att du gång på gång ställer dig i kö hos kockarna som har köttet och jobbar dig igenom fläsk, lamm och nöt. Sedan plockar du tillbehör på en buffé som är anpassad efter respektive köttslag. Så himla gott! För att orka smaka på alla köttbitar får man utarbeta en teknik: ta inte för mycket sås och låt bli potatisen i största möjliga mån. :)

Sen kommer vi till veckans höjdpunkt och jag blir nästan tjock i halsen när jag tittar igenom bilderna och minns tillbaka denna dag, för evigt inpräntat i minnet hos oss alla som en av våra lyckligaste! Vi har sett att barn och vuxna med rörelsehinder åker diverse modeller av sittande slalom. Jag kan inte berätta vad alla heter och exakt vad skillnaden är men ska snart berätta mer om den Natalie fick prova. 

Jag gick in på skiduthyrningen i Sälen och frågade om de hade såna att hyra ut, svaret var nej. "Fråga gärna skidskolan, jag tror de kanske har någon modell och då kan man boka en lektion". Förhoppningarna var låga eftersom vi inte förbokat något och det var sportlov - allt är väl bokat redan tänkte jag men man kan ju i alla fall fråga. Jag ser när vi går förbi värmestugan de håller till i att det väller ut 15-20 rödklädda personer som i ring gör en "nu kör vi-gest" med armarna i vädret och jag stör dem lite genom att fråga. En av dem erbjuder sig att kolla upp ifall de har någon och om det finns tider och ska återkomma senare under dagen. På kvällen står det klart att Natalie skulle få en lektion  redan dagen efter!

En gullig tjej som heter Lovisa välkomnade oss nästa dag vid lunch och berättade att denna modell som Natalie skulle få åka heter Sitski och den passar dem som inte är helt rörelsehindrade. Vi var såklart oroliga för om den skulle skada henne då hon sitter ganska tajt i den men allt gick bra. Här åker de knappliften upp och liften låses fast med ett rep som Natalie själv får rycka loss när de kommer upp och ja - även hennes känsliga händer klarade av det, rycket var lätt om man gör det i rätt vinkel. Skidläraren står bakom, håller i ett handtag och har dessutom en egen liten knapp som sitter fast i själva Sitski'n hela tiden så hon åker med bakom enkelt. Funktionen är densamma om man åker ankarlift, bara spänn repet runt den.

Hugo hade min slalomutrustning så det var tyvärr inte läge för mig att snabbt bestämma mig för att åka med dem utan jag fick vara fotograf neråt dalen när de åkte förbi. Vädret var magiskt så vi fick fina bilder och filmklipp, Darko tog även några i farten nerför backen. En av kusinerna var också med och åkte. De hade en magisk timma, eller om det var en och en halv, jag minns inte. Efter några åk tipsade Lovisa Natalie om att hon kunde få prova att vara den som styr svängarna lite mer genom att luta sig så "följde hon bara med" i rörelsen. Natalie älskade det och var det lyckligaste barnet i hela Sälen - äntligen fick hon vara med uppe på fjället och känna vinden i ansiktet när de gled nerför backarna!

Här åker de sittlift, Sitski'n har då en funktion där man tippar den lite mer framåt så liftens sits går in under den på ett enkelt sätt. Det var med andra ord smidigt även att åka sittlift. 

Vem som helst kan själv köpa en Sitski men om man vill hyra krävs licens för att Skistar ska hyra ut den till dig. Till nästa vinter kommer vi boka en dubbellektion med utbildning dag ett så Darko kan ta denna licens, sen ska vi hyra Sitski hela veckan eftersom Natalie är en fartdåre och hon fullkomligt älskade detta!