Sen sist

Mycket ska klämmas in i veckorna och på helgerna och sen sist har det hänt en hel del - precis som vanligt!

Visa sömmarna har genomförts och så här såg jag ut på jobbet en hel dag. Framåt eftermiddagen var det en kollega som sa "du har du koftan ut och in eller?" och jag fick svara "jajamän jag har faktiskt ALLT ut och in"! Lustigt det där när man klär sig och tycker det ser helknasigt ut sen syns det faktiskt inte alls så mycket som man själv trodde. Många kollegor visste om det innan eftersom jag hade anslagit i mässen att #visasömmarna var på gång och goa Rose-Marie i receptionen visade också sömmarna hela dagen! 



Natalie och jag åkte upp till Örebro för att hälsa på släkten lite. Vi bodde hos brorsan och det Natalie såg fram emot mest var poolen... och att träffa Zebbe förståss, han är familjens hund. Hugo och Darko stack till Hemsedal med kompisar för ett par sköna dagar i skidbacken så då passade jag och Natalie på att ta en egen utflykt. Mysigt med tjejhelg! Natalie var så lycklig så hon skrattade högt när vi rullade hemifrån - hon satt i framsätet och min mobil var länkad med bilen så vi kunde lyssna på Spotify. Bästa helgen! :))



Själv kämpar jag på med träningen och då framför allt löpningen. Den som vuxit upp med löpning och/eller annan konditionskrävande sport kan inte förstå vilken enorm tröskel det är för mig att plåga mig fram i löpningen. Jag har vuxit upp som världens lyckligaste hästtjej, jag fick nämligen egen häst tidigt och levde för hästarna och stallet. Bonusen blev en enormt stark kropp som jag fick på köpet när jag gjorde det jag gillade allra bäst. Nu ska jag plötsligt plåga mig till kondition och styrka. Gym går an, cykling också även om det kan vara nog så jobbigt. Att simma crawl har enbart varit kul även om det så klart är jobbigt det med - andningen är nyckeln och det är inte helt enkelt! Men löpningen. Vad ska man säga? Jag går igenom hela känsloregistret när jag springer och det är inga positiva tankar som jag brottas med. Efteråt är jag dock så glad som syns ovan, jag gjorde det! Nu klarar jag att springa 18 minuter utan minsta paus på löpbandet och snittar på strax under 7:20-tempo. Ute i naturen med ibland groteska backar går det långsammare men jag lyckades faktiskt få ett snitt på 8:10 på 4km sist jag var ute (jag gick i backarna) och det var jag sjukt nöjd med!


Sen är det diverse grejer med jobbet. Härom veckan var jag i Köpenhamn där vårt huvudkontor ligger för att deltaga i uppstartsmöte för en projektgrupp. Nästa vecka blir det kurs tre dagar. Darko kör på i samma anda med massor av träning samt en hel del jobbgrejer. Ungarna har sina aktiviteter. Vart tar veckorna vägen? När helgen kommer gäller det att komma ikapp med tvätt samt att pusta ut lite mellan träningar och tävlingar som bokas in på veckosluten.

Avslutar med lite Natalie-citat och tankar :)

"Jag ska bli 170cm lång, det ska jag önska mig av tomten" - vi pratade om hur lång man tror man ska bli och jag berättade att jag är 175cm och Darko är 184cm, då tyckte hon att 170cm verkade bra...

"Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv" - hon hade precis byggt ihop ett Lego Friends bygge som hon köpt för egna pengar. 

"Jag älskar att spela piano" - ja det stämmer verkligen, det är den bästa investering vi gjort någon gång. Hon sitter vid pianot flera gånger om dagen och det går fort framåt säger hennes pianolärare. Härom veckan var det talangtävling på skolan och då uppträdde hon med pianospel och sång för hela skolan. Tuff tjej som rev ner massa applåder!

"Jag har bestämt mig, jag vill boka tid och ta hål i öronen, jag gör det mamma, kan du ringa och boka tid?" - jag har förklarat att hon får bli större eftersom jag vill att hon piercar hålen hos tatuerare som sätter i runda ringar direkt. Jag tror inte att hon klarar av att sitta stilla medan någon trycker sig igenom ett öra i taget... hon håller inte med!

Kommentarer

Anonym sa…
Kan man göra hål i öronen när man har EB ??
Anonym sa…
Blir de inte sår
Anonym sa…
???
Jenny sa…
Hej anonym,

Visst kan man göra hål i öronen om man har EB. Det kan ju förstås bli svårt att få det att läka men för många går det bra. Jag har hört om flera som tatuerar sig också... det låter otroligt men så är det faktiskt.

Hälsningar
Jenny

Populära inlägg i den här bloggen

Kliande utslag och Verum Hälsofil

EBAW2012: Möt Tille och mamma Therese

Sår mellan fingrarna (starka bilder)