Snö är kul!

Det är härligt att det kommit ordentligt med snö som också legat kvar ett tag, barnen har haft så kul! Det är bra med snölek för Natalie också, hon kan också busa en del utan att vara rädd för att skada sig så lätt. Dels är det mjukt att rulla runt i snön och sedan har hon rejält med kläder som vadderar. Att jag sen får magknip av att se henne åka stjärtlapp och snurra runt och råka volta är en annan grej... Hon rullade och landade med ansiktet ner härom dagen och jag blev livrädd, såg ett avskalat ansikte framför mig. Det gick dock bra, hon blev bara lite chockad över att få snö över hela kinden. Piu!

Hugo utanför sin skola

Natta gör snöängel och när jag hjälpte henne upp (hon ville inte förstöra den när hon reste sig) så fick hon en avlång blåsa över halva lillfingret och upp på handen. Det går inte att ta hur som helst i hennes händer och här pushade vi gränsen lite för långt tyvärr. Det ser dock ut att läka helt okej så det fick väl vara en så kallad rolig blåsa. Annars är hennes händer inte bra, de blir bara värre känns det som. Knogarna ställer till mest problem nu en period, de läker och sen går de sönder snabbt igen. Otroligt frustrerande. Fingrarna är generellt kass också, mer problem runt leder än tidigare när det spricker i veck och svider och ömmar. 

Direkt efter en av alla snurrar med stjärtlappen, jättekul! Och jättejobbigt för oss som ser på och är oroliga för att hon ska skada sig förstås... men vi bara skrattar och hejar på "bra Natta, titta vad du kan! Ska du åka en gång till?". Snacka om att övertala sig själv till att övertala henne att våga busa.

Världens roligaste, tror den heter snow glide..? Fort går det i vår branta backe och Hugo får bromsa så gott det går med fötter och händer innan han nästan landar i grannens häck.

Ofta är det de små sakerna som betyder så mycket. Här hade hon hittat ett halsband som hon inte använt på länge och lagt upp det på skötbordet. När badet var klart och jag skulle börja lägga om allt säger hon "Snäääääälla mamma, kan jag få prova halsbandet utan kläder så jag får känna hur det känns att ha det på sig utan en sån där underställströja på, snälla snälla?". Det går ju inte att säga nej, klart hon måste få prova. En sån liten grej som alla vi med stark hud tar för givet, att känna den svala känslan av ett halsband mot nacke och runt hals. Något hon annars aldrig får göra för det skaver. "Ta kort på mig mamma!" sa hon lyckligt och sedan plockade jag av det igen så det inte river loss huden när hon rör sig.