Jäkligt dum blåsa på foten

Det blir en bild på en blåsa idag också, en jäkligt dum en...

På grund av att Natalie alltid har förband och bandage på sina fötter så får de inte plats i vanliga skor utan vi beställer alltid specialskor via ortopedtekniker. Mot slutet på förra vintern kom jag dock på att såna där "Uggs" (tror jag väl att de heter?) borde fungera. De är ganska formlösa, inte så många sömmar, och sen är oftast insteget i dem ganska stort (avståndet mellan hälparti och själva svängen på skons ovansida där övergången till benet är) så hon borde få ner sina fötter i dem. Nu var det dags att testa kom jag fram till så vi gick till ett par skoaffärer på Allum efter skolan idag. De första vi testade, en klassisk modell utan knappar och dragkedjor, fanns inte i tillräckligt stor storlek plus att om man klämde inuti vid hälen så kändes en söm där bland allt ludd så det blev inget med dem. 

Sen vandrade vi vidare till nästa affär och där hittade vi dem på bilden ovan. De har dragkedja hela vägen ner till sulan, massor med ludd inuti hela kängan och sen tog jag en väldigt stor storlek. När vi beställer skor till henne så brukar vi välja en sko med ett innermått på c:a 2cm längre än hennes fot. Dessa är drygt 3cm större så minst en storlek "för stor" med vanliga mått mätt. De satt dock bra och Natalie trodde att hon skulle kunna gå med dem. Vi chansade och köpte dem! Kanske är det 500 spänn rakt ner i soptunnan, jag vet inte om det kommer fungera, men för hennes skull vill jag gärna försöka. Vi ska ändå beställa ett par "vanliga" kängor via ortopedteknik så vi kan variera plus att vi har ett par om dessa inte fungerar. Kul för henne att för första gången någonsin ha ett par att byta med! Hon får egentligen bara beställa 2 par skor per år och det blir ju vinterkängor och sen gympaskor till sommaren. Det räcker ju förståss inte, hon måste ha innegympaskor också. Mer än så har hon aldrig haft. Alltid samma skor i alla lägen, vardag som fest. Gissa om hon var glad idag!

Sen kom vi hem och hon berättade att det gör lite ont på ena foten. Jag tror att jag kanske har en blåsa... Ja-happ, bara att öppna och kolla den foten direkt och visst var det en blåsa. Den sitter dumt och den var stor för att vara på en fot. Inte bra alls.

Rätt över knölen vid stortån och upp på foten. Det här var INTE bra. Jag känner direkt att det där är en sån där som kan ge henne problem för all framtid. Det kan bli ett svårläkt område som vägrar hålla ihop. Det blir att ta till alla medel jag kan för att få den där huden stark igen. :(

Oftast försöker jag förmedla en positiv bild av vår vardag. Jag vill att andra som snubblar in här när de googlar EB första gången ska få veta att det inte bara är skit. Vi lever ett så normalt liv vi kan och vi gör mycket av allt det som andra gör, bara på vårt eget vis. Ibland måste jag dock visa dig som läser att det är ingen dans på rosor. Vi har många såna här dagar, där Natalie sitter på skötbordet och skrik-gråter för att det gör så ont att punktera en blåsa eller lägga om ett ont område. En nallekompis är bra att ha när tårarna rinner. 

Tänk alla de som möter henne på skolgården och i andra situationer där hon studsar omkring med ett lyckligt leende och bus i blicken, jag undrar om de förstår vad som döljer sig under de där extrakläderna och förbanden? Troligen inte. Ingen kan förstå hur hon kan vara så positiv och glad som hon är med de såren och den smärtan hon utstår dagligen. 

Världens tuffaste, modigaste och starkaste tjej!

När allt var klart och hon skulle lägga sig smög Hugo ner hos henne och kramades lite extra. Finaste Hugo säger med värme i rösten "Det är inte många som skulle klara av det där, men det gör DU. Du är så duktig!"

Avslutar i alla fall med en glad bild! Natalie hjälpte mig att baka chokladkaka i lördags innan vi skulle få gäster. Lycka är att sedan få sätta i sig allt man kan få loss från spateln och bunken...! Hon är ett riktigt chokladmonster, det är mammas tjej det!! :)