Föll med sparkcykeln

Dagen efter attacken i Stockholm, en man körde i hög hastighet på gånggata med avsikt att skada och döda människor. Detta är en helg man kommer minnas lång tid framöver. Det är enormt sorgligt att människor skadats och dött, mina tankar är hos alla drabbade. Jag väljer dock att ta med mig all kärlek som sprids mitt i denna kris. Hashtagen #openstockholm till exempel. Ganska kort efter attacken öppnade människor upp sina hem för dem som inte kunde ta sig hem, man gick ut på gatan och bjöd på kaffe och macka, man erbjöd sig att skjutsa folk hem. Det är underbart!

Det känns fint att lägga fokus på allt vackert runtomkring.

Vi bäddade ner en dämpad tjej ikväll. Såret vid hårfästet är ett av många som slets upp idag.

Dagen började med vemod när hela familjen vaknar upp och återigen tar in vad som hände igår. Det blir många tankar från barnen, om människor som är galna och och människor som dött. Rapporteringen i media är massiv och jag tycker det är bra, man får all information som man vill och behöver. TV'n har stått på nyhetssändning i princip non stop sedan igår eftermiddag. 

Efter frukost bestämde vi oss för att ta oss ut i det soliga vädret. Jag rensade i trädgården och Darko satte upp studsmattan åt ungarna. Natalie var såå lycklig över att den äntligen kom fram! Hon varvade studsmatta med sparkcykel. De kom in och åt lunch och for sen ut igen. En go känsla att se dem så glada och härligt att de har kul ihop! Grannens barn var också ut, jag tror alla fyra åkte sparkcykel. Tjo och tjim, höga skrik - glada. 

Sen hör man det där höga inte alls glada utan helt panikslagna. Hugo har sett hur jag agerar när Natalie slår sig och gör exakt likadant, jag hör honom "Lugn Natalie, lugn. Andas. Lugn." och hon vrålar tillbaka "Jag vill gå till mamma" samtidigt som hon fortsätter skrika högt. Det är svårt att veta i det läget hur illa det är för hon blir så enormt rädd när hon slår sig. Hon kan skrika lika panikslaget när det inte blivit ett enda sår som när mängder av hud skrapats bort. 

Denna gången var det illa och jag förstod det när jag såg att det inte gick att få hejd på henne, hon försökte men det gjorde för ont. Vi gick in och började plocka av hjälm och kläder. Vid hårfästet har huden släppt helt, på ena låret finns mängder av småsår från hud som släppt, på magen och bröstet likaså. Värst var dock ena handen som var rejält blåslagen. Handflata och handled var en stor blodblåsa, större delen av lillfingret också samt flera andra delar av handen. 

Det tog nog närmare en timma för mig att få ordning på allt och det gjorde riktigt ont. Att tömma blodblåsor gör väldigt ont och jag måste få ut blodet så de sjunker ihop, annars spränger de sig vidare. Hon har suttit i soffan hela eftermiddagen, lätt hopkurad, och tittat på filmer och annat på surfplattan. Det tog musten ur oss andra också. Jag somnade i soffan istället för att pyssla vidare i trädgården, Darko gav sig ut och sprang men sa att rundan var extra tung för han tänkte på Natalie hela tiden. 

Jäkla skitsjukdom. 

Stackars fina lilla gumman, så tapper.

Jag hoppas det läker bra nu.