Denna supertuffa danstjej!

Det har varit påsklov, också på dansen, plus att hon var sjuk veckan innan så nu hade hon inte dansat på flera veckor. De har fått filma när dansläraren dansar igenom alla steg de hittills lärt sig vilket gör att hon kan kolla på det hemma och träna. Det har hon gjort under denna period och efter senaste lektionen var hon för första gången nöjd med sin insats plus att hennes lärare stannade till och berömde henne för att hon hängde med så bra.

Ibland kommer det över mig, en så stark stolthet så jag blinkar tårar. Hon är så modig och även om huden är lättskadad så har hon verkligen skinn på näsan. Skorna på bilden önskar hon att de ska funka men tyvärr får hon ont direkt av dem, de klämmer på utsidan på fötterna.

Hon började med barndans för flera år sedan. Efter det gick hon över till Disco/Street vilket var roligt men som med tiden innehåller mer och mer hopp vilket inte är bra för henne. Vi väntade tålmodigt på att hon skulle bli gammal nog för Commersial Jazz, 8år ska man vara på Sinclairs för att få börja. I höstas var det dags! Vi anmälde henne till Nybörjare men fick strax innan kursstart veta att det inte fanns tillräckligt många som anmält sig och då blev hon flyttad till Fortsättningsgruppen. Nog var jag tveksam men hon löste det bra, det funkade. När höstens två delterminer var över så var tanken att hon skulle fortsätta på den nivån men då fanns inte tillräckligt många där heller... så hon blev uppflyttad till den tredje nivån som kallas Medel. Första halvan av vårterminen har hon varit skeptisk, hon har känt att hon inte hänger med lika bra som innan och det kan jag förstå när jag sneglar in mellan lamellgardinerna som täcker alla fönster. Det går riktigt fort och det är många svåra kombinationer. Dessutom består denna stora grupp dansande tjejer till absolut största del av tonåringar, tjejer som jag gissar kan vara 15år och de ser ut att ha lång danserfarenhet. Och mitt i detta gäng står en modig 9åring med halkstrumpor och vadderad kropp och ger järnet för att hänga med!

Hon har sagt till mig vid något tillfälle att hon kanske vill sluta men jag har peppat henne och sagt att hon får se den här våren som en period då hon har mycket att lära sig, sen kommer det kännas lättare till hösten. Och förra veckan så kom äntligen bekräftelsen på att det börjar lossna, det var så härligt att se henne komma ut med ett leende på läpparna och svara "Bra!" när jag frågade hur det hade gått!

Heja Natalie - du är den coolaste jag känner!