Örhängen!

Jag får börja med att berätta att operationen blev inställd. Kvart i sju på morgonen ringde telefonen, där blir man ju lite skeptisk - VEM ringer den tiden? Jag gick mot telefonen med tanken att det måste vara inställt för annars har det hänt något annat, någon släkting som är sjuk eller något. Jo mycket riktigt hade läkaren blivit sjuk. Besviken? Ja lite kanske, jag hade sett fram emot att få slut på "eländet" som jag kallar det. Men sanningen är att jag ville egentligen inte alls operera mig mitt i sommaren, 2 dagar före semesterstart, så mest av allt känner jag att det var himla bra att det blev så här. Bäst som sker! Jag har inte fått något nytt datum ännu men gissar att det blir i september om det inte finns plats redan i augusti förståss. Vi får se.

Snyggaste tjejen i stan som är så enormt stolt över sina nya klisterörhängen! Jag hade aldrig någonsin köpt dem själv kan jag villigt erkänna men hon fick dem av kompisen Molly som har tagit hål i öronen och därför behöver hon dem inte längre. Hennes mamma Cissa försäkrade att klistret är väldigt snällt så hon trodde det skulle fungera. Jag kände lite på det innan jag satte dit dem och det kändes ok. I kväll tog vi bort dem och det gick bra även om Natalie grimagerade och såg orolig ut. PIU!

Tjejerna har studsat, lekt på rummet med stängd dörr och lekt ute i lekstugan. De har hunnit skälla på varandra och sno leksaker för varandra men mest av allt hade de jättekul, precis som det ska vara! Natalie var fuktig på hela kroppen och svettig i hårbotten när vi åkte därifrån. En intensiv och rolig eftermiddag!

De turas om att hoppa, en tittar på och en studsar. Molly är en toppenkompis till Natalie inte bara för att hon är en rar tjej. Hon förstår sjukdomen och vad man får och inte får göra plus att hon själv är försiktigt lagd, inte alls den stimmigare typen. De passar toppenbra ihop. Till hösten ska de dansa tillsammans också, oj vad kul de kommer ha. :)