Disneyland Paris dag 1

Vips så har en månad sprungit förbi sedan vi var i Paris! Sommaren har varit underbar, de bästa fyra veckorna rent vädermässigt som jag varit med om på en semester. Det är enklare när det är soligt varje dag, man kan lätt göra små utflykter och vi som har nära till Kåsjön har varit där massor i sommar. Poff så var semestern över och jag är nu inne på min andra jobbvecka. En hel del övertid har det blivit också så jag har inte varit så aktiv på nätet. Dags att titta tillbaka och minnas de härliga dagarna i Paris!

Efter första natten på hotell var det dags att besöka de berömda parkerna. Det kostar en del att gå in om jag ska vara helt ärlig så vi blev glatt överraskande över att en av oss vuxna gick in gratis eftersom vi klassas som ledsagare till Natalie. Hon fick ett handikappkort och vi kunde därmed göra precis som på Liseberg - gå in bakvägen på karusellerna. Det krävs dock ett läkarintyg och det hade vi lyckligtvis packat ner. Att vi får gå in bakvägen och på så sätt slippa trängas i de stökiga köerna gör att ett besök på nöjespark faktiskt blir trevligt för oss också. Vi behöver inte vara på helspänn och vakta varenda person i kön så de inte trampar eller skrapar Natalie. Vi behöver heller inte konstant skälla på henne att hon ska sluta klättra, akta sig, inte tränga sig, inte pilla här och inte pilla där. Vi kan slappna av och ha kul helt enkelt!

En av favoriterna hette Pirates of the Carribbean. Den är både mysig, lite småläskig här och där plus att de har några nedförsbackar som ger lite samma känsla som Flume Ride på Liseberg. Jättebra helt enkelt!

En annan karusell där vi åkte i tunnlar satt barnen bredvid varandra framför oss och det var visst lite läskigt i mörkret för mot slutet höll hon ett rejält grepp i Hugos hand!

Framför det klassiska Disneyslottet. Jättecharmigt och gulligt att se på men inte så himla imponerande att gå runt i om du frågar mig... Men för barnen var det så klart jättevackert och häftigt!

Lunchen blev skräpmat, det var ungefär det enda vi hittade där inne. Det fanns en finare restaurang längst in vid Pirates of the Carribbean men den var sjukt dyr. Det blev Musse-pizza och ungarna var så klart lyckliga! Inte optimalt för Natalie att äta men om man skär bort hårda kanter och sedan fokuserar på fyllningen så blir det helt ok. En stund efteråt fyllde hon på med sin flytande middag MiniMax.

Hugo testade att skjuta lite, det var tydligen skoj :)

Här åker vi tåget som gick runt hela parken.

Vi hamnade i varsin vagn men ändå precis bredvid varandra. Man såg lite saker här och där, lägg till att barnen älskar att åka tåg av alla slag så var det värt en runda. 

I den andra parken spenderade vi ett par timmar på eftermiddagen/kvällen, promenerade runt och tittade lite här och där plus att vi åkte med ett buss-tåg som visade delar av parken, serverade fakta och bjöd på ett överraskande litet äventyr med både explosioner och stora vattenmassor som forsade mot oss. Bilder saknas! :D


"Jag är INTE trött mamma, jag lovar! Jag ska absolut INTE sova, jag ääääär inte trött!" Och sedan somnade hon bara hon tillät sig att luta huvudet lite... så klassiskt.

Högljudd och fartfylld show som visade hur det kan gå till när man spelar in actionscener.

Blixten var med till barnens glädje!

Blixten jagade denne buse...

Enda gången jag blev lite irriterad var när vi skulle ta plats på den här showen. Vi gick in bakvägen och fick köra vagnen ända fram till ett uppmålat område och där skulle vagnen placeras och vi skulle sitta intill på bänken. När vi kom fram ville Natalie sitta tillsammans med oss på bänken men det fick hon inte för personalen. "Om hon inte behöver sin vagn att sitta i under showen så får ni gå ut igen och lämna vagnen utanför och sedan gå in den vanliga vägen och ta plats någon annanstans på arenan" sa tjejen tvärsäkert. 

Jag försökte förklara att hon ville sitta lite tillsammans med oss och kanske i vårt knä men det var inte okej. Jag fick övertala Natalie att sitta i sin vagn och hon grät över detta, det var inte alls roligt. Jag förstår att personalen måste se till att handikapprutor inte överutnyttjas men det var inte fullt och Natalie behöver sin vagn (nu mera rullstol) för transport (vägen in på arenan var en lång promenad med EB mått) och för att skyddas mot andra människor så hon inte skadar sig i trängseln. När vi sitter still vill hon vara som alla andra och inte sitta för sig själv i en vagn. Hon vill kunna krypa upp i famnen när hon känner för det eller bara sitta och mysa lite intill oss. 

Allt blev helt knasigt här och jag kände att jag kan inte stå här och förklara för en 20-åring helt utan empati att alla sjukdomar innebär olika problem. Orkade inte förklara vad Natalie behöver och inte, vad hon klarar och inte. Jag orkade inte ta diskussionen med den här tjuriga tjejen som inte ville förstå vad jag menade utan fick i stället torka tårarna på Natalie och försöka peppa henne att det skulle bli kul att titta på bilar och hon sitter ju så mjukt och skönt i sin vagn... Humöret vände uppåt när showen kom igång igen som tur var! 

Kommentarer

Unknown sa…
Vilken kul resa för barnen! Trist med oförstående människor som tyvärr finns överallt.. Kram
Anonym sa…
Kommer dag 2 ??

Populära inlägg i den här bloggen

Kliande utslag och Verum Hälsofil

Att få löss när man har EB...

Stuckit flera blåsor i dag (foton på blåsor)