Nyopererad - hysteroskopi

I går var det äntligen dags för min operation på Capio Lundby Närsjukhus och det blev av denna gång som tur var! Jag kom dit vid 10:00 och de förberedde mig, jag fick svara på en massa frågor, byta om och de satte en nål i armen. Några piller intogs som var smärtstillande och anti illamående, efter en stund somnade jag gott med en ljudbok i öronen. Det var egentligen inget tröttande de gav men jag somnade som en stock. :) Skönt för då gick tiden fortare. Operationen före drog ut på tiden, jag pratade med tjejen efteråt eftersom vi låg på samma sal och de hade under operationen hittat större skador än de visste om i förväg. Skönt att denna fantastiska läkare gör ett så grundligt jobb, hon verkar väldigt väldigt duktig och jag skulle rekommendera henne varmt till den som har några slags gynekologiska bekymmer, kanske efter förlossning t.ex. Hon hittar orsaken till problem som ingen annan läkare lyckats hitta, jag fick höra flera historier där på salen i går. En gynekolog sa stensäkert "du har i alla fall inget framfall" och sedan fick Ludmila titta och hon hittade ett kraftigt framfall i den bakre väggen. Varför hittade inte den första som gjorde undersökningen detta? Jo för att där tryckte hen med spateln så det hölls på plats under undersökningen och syntes ej.......

Vid tvåtiden rullade de iväg mig mot operationssalen och den urgulliga personalen pratade på medan de förberedde mig där inne. "Det här kan gå på fem minuter, det går inte att säga hur lång tid tar, det beror på hur det ser ut". Jag frågade förvånat om man verkligen hinner både ta bort slemhinnan i livmodern och utföra en sterilisering på fem minuter. Då uppstod förvirring, jag var inte planerad för sterilisering. De ringde på läkaren som kom in och förklarade att de två ingreppen inte går att göra samtidigt. Det jag skulle göra var att skära bort slemhinnorna i livmodern och då går man in via livmodertappen och pumpar man upp livmodern med saltvatten. Vid sterilisering fyller man med gas och operationen görs via titthål. Går ej att kombinera. Det kan jag förstå när hon förklarade hela proceduren, jag har uppenbarligen missuppfattat detta lite. Jag kommer alltså att bli kallad till ny operation inom 3 månader... Ja ja, inte vad jag tänkt mig men inte hela världen heller. Innan året är slut kommer det vara gjort.

Jag somnade gott när de drog igång droppet och helt plötsligt började jag kvickna till när de pratade med mig, nu är det färdigt, allt har gått bra! Långt bort hörde jag hur de frågade om jag kunde flytta över till den andra britsen själv men allt var som i en dimma. "Nej det går inte, vi får flytta över henne" hörde jag dem säga sen och jag slumrade vidare och de flyttade mig uppenbarligen. På uppvaket fick de tjata lite på mig för att vakna till. Gång på gång fick jag tillsägelser om att andas djupare och sedan fick jag syrgas i näsan. Efter ungefär 15 minuter var jag piggare och de tog bort syrgasen. Efter ytterligare 15 minuter var jag tillbaka på salen och fick mackor, kaffe, vatten och juice. Jag hade ett dovt illamående som ökade i stället för att avta, det beror nog på morfinet som jag inte är kompis med. Jag åt och drack och hoppades att det skulle vända men det gjorde det inte. Till slut fick jag en tablett som smälte på tungan och då dämpades det något. Vännerna på salen sa att jag fick färg på kinderna igen, förut var jag lika blek som kudden. Jag har varit med om det där förut, efter mina förlossningar, speciellt Natalies då jag hade tappat mycket blod och hamnade på operation för att få ut moderkaka och sy en del. Vit som ett lakan... :)

Jag åt en macka till, klarade av det obligatoriska toabesöket som är ett kvitto på att man är igång igen efter operationen och hade ett samtal med läkaren. Hon berättade att jag hade väldigt tjocka slemhinnor precis som förutspått och att jag är uppsatt på kö till nästa operation. Jag fick också skriva under ett papper på att jag förstår vad det innebär med sterilisering, att det är oåterkallerligt. 

I dag, dagen efter, är jag trött och lite öm i magen men vanliga värktabletter har räckt hittills. Jag kommer blöda upp till två veckor men efter det ska jag ha väldigt små blödningar varje månad. Efter ett halvår kan de ha minskat radikalt, kanske bara två dagars blödning! Åh vilken förändring!!

Hade lite tråkigt när jag väntade så jag lekte med en fotoapp och lyssnade ljudbok.

Återhämtningen varierar mellan 1/2 till 1 vecka. Jag tycker jag haft sån enorm otur med alla mina livmodersproblem under årens lopp så jag tänker vara försiktig och inte stressa tillbaka till jobbet även om jag känner mig själv och vet att jag kommer tycka det är tråkigt att gå hemma. Det är trots allt skillnad på att strosa runt hemma, kanske hänga en maskin med tvätt eller åka till ICA och handla några småsaker jämfört med att åka till jobbet och vara på benen minst åtta timmar.