Semesterstart i Sälen

Darko och hans bror skulle inleda vår semester med att simma Vansbrosimmet den 9:e juli så vi bokade stuga i Sälen veckan innan tävlingen. Brorsan med familj åkte upp tidigt i veckan medan vi jobbade fram till onsdagen och sedan körde vi upp under torsdagen. Det var strålande väder när vi kom fram så jag for ut och tog några bilder på omgivningarna - man vet ju aldrig med svensk sommar, kanske är det skit-väder dagen efter! ;)

Vi älskar att inleda semestern med att sticka iväg på något direkt, det blir som en kickstart på ledigheten och även om det bara är en övernattning eller två så känner man att NU är det äntligen semester. Dessutom kommer man hem efter lilltrippen och kan konstatera att man har i princip hela ledigheten kvar fortfarande - toppenkänsla!

Hundfjället, trollskogen till höger och stora värmestugan rakt fram. Våra favoritbackar syns lite till vänster, i alla fall en av dem som heter Branten.

Lekplats med Branten i bakgrunden och bortåt vänster i bild syns Worldcupbacken och toppstugan.

Här är det hjortron på gång! Jag tycker det är så himla gott men har aldrig plockat, inte heller denna gång då de inte var mogna ännu.

Kolla så drömlikt vackert! Vad heter växten? Den är bomullsaktig när man känner på den. :)

Dagen efter bestämde vi oss för att gå Trollskogen upp och det var inte läge att rulla rullstol där (även om det ser platt och fint ut just på denna bilden) så Natalie fick gå en del plus att vi turades om att bära henne. Idylliskt vackert och ytterligare en fin dag vädermässigt, så härligt! När vi tagit oss upp genom hela Trollskogen skulle vi vända och gå ner igen var tanken. Darko och hans bror hade redan varit upp för hela backen och lite till, de tog det som morgonmotion att springa upp ända upp på fjället. Härligt för dem att gå upp en gång till... ha ha!

Där nere står jag med utsträckta händer och vinkar till Hugo som fick låna min telefon. Han var sugen på att fortsätta upp till toppen där E8'an kommer upp (stor sittlift för dig som inte varit där). De andra sitter längre ner och pausar lite vid en liten stuga. Jag ville inte att Hugo skulle gå helt själv så jag fortsatte efter honom och tänkte väl att jag går halvvägs av det som var kvar så jag ser honom där uppe. Det slutade dock med att jag gick hela vägen upp jag också och efter en liten stund kom resten av gänget!

En glad Hugo står på toppen och blickar ut, magnifik utsikt - så mysigt!

Hur många sjuåringar har gått upp dit? Och hur många med recessiv dystrofisk EB...?! Visst fick hon mycket hjälp på vägen, vi bar nog minst lika mycket som hon gick, men hon gick en hel del också faktiskt. Fötterna klarade sig hyfsat, jag fick punktera några blåsor på tårna på kvällen men i det läget så får man kalla det "roliga blåsor" eller något liknande - man har fått dem när man haft väldigt roligt! Coolt gjort tycker jag och hon var stolt som bara den. Här sitter hon och tankar i sig lite extra energi i form av MiniMax. Den räddar henne många gånger, när energin tar slut så tar den verkligen helt slut och hon har inget kvar att ge. Fem minuter efter att ha sugit i sig drycken är hon på språng igen med förnyad energi. Så häftigt att se! Tandådalens backar syns i bakgrunden.

En klassisk bild som är tagen på kanten precis vid Väggen som är brantaste backen i Sälen.

Självklart fick jag posera där också och i bakgrunden syns Tandådalen. Det var enormt vackert att ta sig upp, hela vandringen var en fröjd. När man sedan står där upp och blickar ut i alla riktningar... jag skulle rekommendera alla som tror att de kanske kan och orkar att testa gå upp. Man kan ta det i etapper och belöningen är stor när man står där uppe, även barnen uppskattade det jättemycket.

Morgonen efter gick vi upp i hyfsad tid och städade ur stugan för att köra en och en halv timma söderut ner till Vansbro och lördagens stora tävling. Mer om det i ett annat inlägg!