EB i familjen 2

Vi har just ätit grillad ankfilét med klyftpotatis, det var grillpremiär för oss. Oj vad gott det var! Darko har grejat med fibern och nätverket idag. Det verkar gå att få ut både TV och internet i husets nätverk, toppen. :) Hugos feber har gett sig men båda barnen är bra snoriga. Hoppas du får en skön lördagskväll!

Idag blev det pluralis på rubriken. Båda säger att det pruttar i öronen och gör ont när de snyter sig. Hoppas de slipper öroninflammation. Visst är det samma bacill som ger halsfluss, eller hur är det? Halsfluss har gått på förskolan nyligen.

Förra helgen blev Natalie förkyld och hon har varit snorig sedan dess. Vissa kvällar har hon hostat lite efter att hon somnat, det blir väl torrt i halsen när näsan är tät. Jag har gått lite på tå under veckan och väntat på att det skulle bli värre men det har det inte blivit. I kväll var det dock någon annan som fått feber; Hugo. Han har också snorat lite de senaste dagarna men jag har liksom inte ens tänkt på att han skulle bli sjuk. Så i morgon får jag vara hemma och pyssla om mina små snorisar. Vi behöver dock ge oss ut på en liten utflykt om han inte blir för dålig, Natalie har tid hos ortopedteknikern för att beställa nya skor. Vintern tog slut så plötsligt så vi har inte hängt med och fixat det än, nu är det hög tid!

Just nu är vi inne i en hektisk period, eller Darko är rättare sagt. Idag stack han när jag klev upp och han kommer hem nu snart när det är dax att lägga sig. Det blir lite stressigt att hinna med allt när man är själv med barnen. I eftermiddag har jag badat Natta och lagat mat lite parallellt, inte idealsikt men det går ju. "Kokar vattnet? Kolla Natta igen, allt ok. Då hinner jag skära upp lite grönsaker så länge. Tillbaka till Natta, hur går det? Nej jag vill inte bada mina händer just nu gumman, kommer snart" snurr snurr! Häromdagen ringde de från dagis en stund efter att jag åkt och frågade om jag glömt Natalies vagn. "Nej" svarade jag stensäkert för jag visste ju att jag körde henne i vagnen från avdelningen ut till bilen. Sen tänkte jag till och förstod att jag lämnat den på parkeringen! Tur att jag får med mig barnen hem i alla fall! Just nu sitter jag och funderar på om man kan få eksem av sin Mac? Jag har ett riktigt stort eksem på ena handleden och har...

Idag fick jag höra talas om en magåkomma som jag inte kände till och nu önskar jag att den inte gick i vårt område: Rotavirus. Väldigt smittsamt, hemska kaskadkräkningar och hemsk diarré. Jag googlade och hittade info bland annat här .

Ett energirikt mål för Natta, gott är det också! Turkisk yoghurt med energirikt vaniljpulver.

Vi ligger i soffan i varsit hörn och slötittar på TV. Det har varit en intensiv helg med barnkalas, träningar, bad med omläggningar, urstädning av bilar och en jäkla massa tvätt. Ekorrhjulet snurrar på så pass så vi knappt hinner med det där vanliga som att städa. Det är inte kul att lägga en halv dag på helgen till att röja i huset! Vi brukar försöka städa av innan helgen men det hann vi inte denna veckan. Vi har dock passat på att njuta lite av det sköna vårvädret som äntligen kommit till Göteborg och sol är värt hur mycket som helst. Dammråttorna får vänta... :) Finaste skidkillen vinkar stolt efter sitt stora hopp i luftkudden! Barnen saknar stugan och semesterveckan så det blir himla kul att överraska dem med att det snart är dax för vinterläger med EB-föreningen och då ska vi till Sälen igen. :)

Hugo har varit på tretimmars kalas på ett lekland. Natta har sovit 10min i bilen som lunchsömn. Då passar det bra att krypa upp i soffan och kolla på film!

Idag har denna lilla sockertopp haft ont i sitt knä. Hon hade en mindre blåsa igår som jag stack men det räckte inte, nu är all hud på knät lös igen. Det är som om den flyter uppepå. Storebror var för en gångs skull hos en kompis och lekte, han verkar ha haft det jättebra!

I söndags var björnen Funky med på dansen. Natta var reserverad till en början så vi vinkade bara. Efter fem minuter ville hon följa med mig fram så jag kunde hälsa på björnen. Då ville hon skaka tass också så det blev många "goddag". En stund senare fick man ta kort med björnen - lycka! Efter detta hade alla hämningar släppt och hon vågade för första gången krypa igenom en liten tygtunnel. De andra barnen har krupit igenom den varenda gång men Natta har bara tittat. Hon är rätt bestämd så jag har inte pressat på utan väntat ut henne. Denna gången gick hon rakt fram och ställde sig i kö som nr 2. Japp, hon hade bestämt sig!

Som första butik i Göteborg säljer Smycka/Stjärnurmakarna i Allum från och med idag fjärilar för EB föreningen. Ett stort tack för att ni ställer upp och hjälper till!! Så alla Göteborgare, se nu till att åka till Allum för att besöka affären och köp en fjäril eller två! :)

Är det sant, är alla de paketen till mig??! Eric Saade - Manboyskivan - lycka! Jaaaaa, en ny Barbiefilm! Blå är det nya lila... även om lila fortfarande är nummer ett så har vi en solklar tvåa nu. Något som sysselsatte båda barnen i Sälen och i bilen på vägen hem. Ja just det, vägen hem... gissa vem som mådde dåligt? Hugo. Vi stannade akut så han fick gå ur bilen och andas lite frisk luft men det hjälpte tyvärr inte, han la en spya i diket stackarn. Sen var det lugnt resten av vägen hem som tur är och vi är ordentligt glada över att vi slapp få det i bilen denna gången.

Hugo hade tur, han var den siste i kön som fick hoppa precis innan stängning igår. Natta hojtar glatt när hon inser att det var brorsan som flög förbi!

Idag har vi vår sista dag här i Sälen och för min del blev det den bästa skiddagen! Jag är lite seg i starten, tekniken brister och jag fegar när det gått ett helt år så de första dagarna gick ganska trögt. I onsdags när Hugo och jag åkte (dag fyra) så drog han före i en lift så jag stannade nedanför och väntade ut honom tills han kom tillbaka för att fråga varför han åkte upp utan mig. "Oj då mamma, jag glömde" fick jag till svar men jag trodde inte riktigt på det så jag frågade om det var roligare att åka själv än tillsammans med mig. Då kröp det fram... "Men mamma, det är inget kul när du åker så långsamt, jag får bara vänta hela tiden". Jag fick mig en tankeställare. Nu är det bara att släppa bromsen om jag ska hänga med honom i stället för att bli den där trista morsan som inte vågar något. Så jag körde på, som fasen! Höjde tempot och körde till och med ifrån honom i en svart backe. Då skulle han plötsligt promt åka först i liften och sen slängde han sig ut för...

Det är svårt att fatta hur snabbt en semestervecka kan flyga förbi! I morgon är vår sista skiddag och på lördag morgon vänder vi hemåt igen. Nedan Natta och jag på pulkautflykt och Hugo på väg in i Trollskogen.

Okej, det syns inte jättebra får jag erkänna men eventuellt blev jag lite distraherad av att se honom intrasslad i nätet. Dagen innan dog en kille under en skicrosstävling i världscupen och det är ju inte utan att man tänker på otäcka krascher när man ser sonen falla... Innan jag stänger av så ser man honom ligga uppochner i nätet. Om man är snabb! ;)

I lördags körde vi norrut och resan gick jättebra, halva vägen... Vi stannade i Grums och käkade lite lunch och körde sen vidare. Vägarna var lite krokiga och guppiga och Natta var gnällig. Vi tänkte väl ungefär "herrgud, ska hon gnälla i 30 mil nu, vad ska vi göra?" men fick snart att göra när det visade sig att hon gnällde för att hon var åksjuk. Hon la tidernas lunch-spya rätt över sig själv, sin barnstol och två kuddar som vi hade tagit med oss. Suck! Vi har testat detta förut eftersom Hugo också blev åksjuk på småvägar när han var i den åldern och det är aldrig kul att ta rätt på. Vi gjorde som vi brukar när ungarna spyr; jag tar rätt på barnet och Darko på det andra. Jag stod med Natalie utomhus i vinande iskall vind mitt på ett öppet område och bytte kläder och underställskläder samt torkade spya ifrån ansikte och hår på henne. Hon frös så hon knappt kunde stå upp av skakningarna. När jag fått på henne nytt underställ och en klänning + vinterjacka kröp vi in i framsäte...

Hugo framför, mamma bakom - nu kör vi!

Födelsedagsflickan i färd med att öppna sina presenter i morse!

Redo för en kul dag!

Japp, vi har lyssnat på musik i bilen och låten de vill höra om och om igen är.... Sean Banan!

Så många gånger på en dag som vi går in och bryter leken när de har som roligast, det är så trist. De far omkring och skrattar och busar som stollar och om Natalie varit frisk så hade de stunderna givetvis varit de bästa, för hela familjen! "Härligt att de har så kul ihop!" Men i stället kommer vi som urtrista föräldrar och bryter allt så kallat bus eftersom det kan sluta med en olycka. Idag sa jag säkert åt dem 3-4 gånger på förmiddagen att inte springa omkring så hysteriskt med ballongerna som är kvar sen kalaset. Det är en sådan lek som jag önskar att jag inte behövde avbryta för det är väl det mest naturliga i hela världen att barn springer och hoppar och sparkar och stojar med ballonger?! Vid lunchtid började jag tappa upp ett bad till Natalie, vattnet skvalade och jag plockade fram det sista för den efterföljande omläggningen. Jag hörde inte riktigt vad de gjorde till en början men när de där gurglande skratten kom och jag hörde springande små fötter så stack jag ut huv...

Idag stupade Natalie utomhus och när jag kollade knäna så var det en stor blodblåsa på varje, suck. Knäna var rätt fina nu, inte hundra procent läkta men nästan. Tillbaks till ruta ett. När allt var omlagt och klart kvittrade hon som en liten lärka igen och skojade om sina trasiga knän och jag kunde inte låta bli att fråga varför hon lät så glad, det gör ju ont? "Vaddåååååå?" säger hon med ljus röst "jag ääääär ju glad!" och det är en nästan perfekt kopia av hur Hugo brukar säga. Otroligt vad hon tar efter honom! Jag sätter ner henne på golvet när allt är klart och hon stolpar iväg med en gångstil som påminner om Forrest Gump som barn med de där ställningarna. Hon kan banne mig både springa och galoppera som en häst utan att böja knäna mer än någon centimeter. Sanslöst. Lite senare satt jag bredvid henne i soffan strax innan läggdax, pillade och drog i de där fina lockarna hon har i nacken. Lilla söta tappra varelse vad mycket du ska stå ut med! Det är så orättvist,...

Jag hörde att hon höll på med något där nere men inte vad...

I går var det dax för det efterlängtade kalaset! Natalie har pratat om kalas länge eftersom hon sett Hugo bli bjuden på några och det ser ju så klart spännande ut att få inbjudan, slå in paket och sen komma hem glad med en påse gotter i handen... :) Natta har haft kalas ända sen hon fyllde ett, då kombinerade vi det med inflyttningskalas. Förra året var det småkusinerna och några vänner till oss med barn som fick komma. I år var första gången som vi bjöd kompisar från förskolan! Det var stort kan jag lova, de är en liten kvartett på hennes avdelning som är lika gamla och de andra tre kunde lyckligtvis komma. Natta sken som en sol när hon gång på gång under veckan sa "L ska komma på mitt kalas". L är bästisen som hon leker mest med på förskolan, kanske just för att han är den av småttingarna som verkligen förstått att man måste vara försiktig när man leker med henne. Det är inte lätt för de som är två år eller däromkring att hejda sig så de inte krockar med henne eller låta bl...

Natalie gullfia har för tredje natten i rad sovit i sin säng HELA natten!! Åh vad skönt det är att få sova ostört, helt fantastiskt! Jag minns knappt hur det var, Hugo är 6,5 år och de har liksom avlöst varandra när det gäller att väcka sina föräldrar om nätterna. Jag har varit pigg och utvilad i två dagar, gått runt på jobbet med ett leende på läpparna och fått massor gjort. Jag brukar förståss få mycket gjort men de här två dagarna har allt gått så lätt..! :) Kräksjukan eller magsjukan eller vad det nu är verkar ha ett grepp om Partille. Det är fall både på förskolan och skolan och vi är livrädda för att få det, inte bara för att det är den jobbigaste sjukan man kan få utan extra mycket för Natalies skull. I morgon ska hon ha sitt treårskalas och vi hoppas intensivt att våra barn och besökarnas får vara friska samt att ingen bär med sig den där eländes bacillen hit. Två barn som skulle kommit fick tacka nej igår eftersom ett av dem kräkts så det är väl bara att hålla tummarna för att...

Pencillinkuren avslutades för en vecka sedan och jag önskar att jag kunde berätta att allt nu är helt ihopläkt men tyvärr inte. Fingret med infektionen läkte fint och är fortfarande fint (ta i trä) och det är ju det viktigaste. Hennes knän har också läkt fint men när hon badade igår hittade jag ett kladdigt område på ena armbågen. Inget nytt ställe utan ett gammal vanligt som brukar gå upp med jämna mellanrum. I kväll hittade jag också en liten gulaktig blåsa på ena tummen. Natalie hävdade stensäkert att den inte gick att sticka men det gick och ut kom gult var. Som tur var så är det verkligen en liten rackare men inget man kan ignorera för det, nu är det Betnovat på den. Vi upptäckte att hennes klådstillande medicin Atarax nästan är slut och när vi ringde apoteket för att beställa så det står klart när man kommer så visade det sig att även receptet var slut. Skit. Hudläkaren gick inte att få tag på, hon är på konferens eller vad det nu var men någon annan på avdelningen skulle skriva ...