Trasiga knän

Idag stupade Natalie utomhus och när jag kollade knäna så var det en stor blodblåsa på varje, suck. Knäna var rätt fina nu, inte hundra procent läkta men nästan. Tillbaks till ruta ett.

När allt var omlagt och klart kvittrade hon som en liten lärka igen och skojade om sina trasiga knän och jag kunde inte låta bli att fråga varför hon lät så glad, det gör ju ont? "Vaddåååååå?" säger hon med ljus röst "jag ääääär ju glad!" och det är en nästan perfekt kopia av hur Hugo brukar säga. Otroligt vad hon tar efter honom!

Jag sätter ner henne på golvet när allt är klart och hon stolpar iväg med en gångstil som påminner om Forrest Gump som barn med de där ställningarna. Hon kan banne mig både springa och galoppera som en häst utan att böja knäna mer än någon centimeter. Sanslöst.

Lite senare satt jag bredvid henne i soffan strax innan läggdax, pillade och drog i de där fina lockarna hon har i nacken. Lilla söta tappra varelse vad mycket du ska stå ut med! Det är så orättvist, livet är verkligen orättvist. Jag har aldrig krävt millimeterrättvisa för det är ouppnåeligt, men att behöva leva med EB är bland det mest orättvisa du kan drabbas av. Så smärtsamt och så begränsande. Jäkla skitsjukdom. Hata EB. Nu igen.

Kommentarer

Bettan sa…
Skickar en stor kram.
Nu igen.

Populära inlägg i den här bloggen

Kliande utslag och Verum Hälsofil

Att få löss när man har EB...

Stuckit flera blåsor i dag (foton på blåsor)