Sälenveckan so far
I lördags körde vi norrut och resan gick jättebra, halva vägen... Vi stannade i Grums och käkade lite lunch och körde sen vidare. Vägarna var lite krokiga och guppiga och Natta var gnällig. Vi tänkte väl ungefär "herrgud, ska hon gnälla i 30 mil nu, vad ska vi göra?" men fick snart att göra när det visade sig att hon gnällde för att hon var åksjuk. Hon la tidernas lunch-spya rätt över sig själv, sin barnstol och två kuddar som vi hade tagit med oss. Suck!
Vi har testat detta förut eftersom Hugo också blev åksjuk på småvägar när han var i den åldern och det är aldrig kul att ta rätt på. Vi gjorde som vi brukar när ungarna spyr; jag tar rätt på barnet och Darko på det andra. Jag stod med Natalie utomhus i vinande iskall vind mitt på ett öppet område och bytte kläder och underställskläder samt torkade spya ifrån ansikte och hår på henne. Hon frös så hon knappt kunde stå upp av skakningarna. När jag fått på henne nytt underställ och en klänning + vinterjacka kröp vi in i framsätet och väntade på att Darko skulle få bort det sista där bak, sen åkte vi några hundra meter till ett ställe där det var mer lä och började sätta fast barnstolen igen, nu framåtvänd. Med vetskapen att både jag och Darko varit åksjuka som barn plus att Hugo varit det (han får numera tabletter inför långresor) så tänker vi inte vänta till fyra år som man "i Sverige bör göra" enligt alla rekommendationer.
Resten av resan gick bra, jag satt där bak bredvid henne och styrde hennes blick mot vägen genom att hitta på små lekar som "nu ska vi se vem som ser nästa bil först, tror du det är en bil där borta bakom nästa sväng?".
Vi åker halva dagar och delar på ett sånt där föräldrapass som inte är skitfördelaktigt men i alla fall lite billigare än två liftkort. Den som inte åker skidor är med Natalie och åker pulka och leker mm. På min lektid under eftermiddagen idag halkade Natalie i en liten trappstege upp till en rutchkana och skadade näsan. Hud kasade av på undersidan av näsan plus att hon blödde ur båda näsborrarna. Den typen av skador är inte helt ovanliga när hon leker och har som roligast men det är inte något man vänjer sig vid. Genast börjar man ifrågasätta sina egna beslut "jag släppte henne för mycket, jag borde hållit i henne, jag borde insett att hon skulle halka när hon var så exalterad, jag borde.... ". Men jag stod ju där och tog emot henne varje gång när hon kom nedglidandes utan att hon skadade sig. Ibland släpper jag henne lite för mycket men jag vill så gärna att hon ska få leka som alla andra, utan att mamma är 20cm bakom henne hela tiden. Det går många gånger bra men tyvärr inte alltid.
Jag ville att hon skulle minnas hur kul det var att åka rutchkana i stället för det dumma såret så jag pratade med henne om hur det killade i magen när hon åkte medans vi satt och kramades och sen lyfte jag upp henne så hon kunde åka igen. Lyckligtvis lät hon sig övertalas och åkte en 4-5 åk till med gurglande skratt!
Skidproffset Hugo har börjat svänga utan att ploga ett endaste dugg och i eftermiddags susade han ner för svarta backar gång på gång utan att ramla eller ploga. Hallå, hur fort kan de lära sig i den här åldern egentligen?? Precis som förra året så kommer han få byta upp sig en gruppnivå på skidskolan, trots att vi i år "tog i lite" och trodde vi anmält honom till en grupp där han skulle bli lite mer utmanad kunskapsmässigt... Jag har dock lyckats fånga på film när han gör en jättevurpa, man ser inte klockrent för jag kör också skidor när jag filmar men i alla fall - ska se om jag kan ladda upp den till YouTube sen så får du se... oj oj oj!
I morgon kör vi vidare i skidbackar och pulkabackar och vi hoppas på att Natalie inte blir snorig och förkyld för den där näsan går inte att snyta kan jag lova. Lilla stumpan, hoppas det läker fortare än läppen för den är fortfarande helkass. Egentligen skulle vi behöva smörja läppen med vaselin några gånger under natten när hon sover för varje morgon börjar man om på ruta ett med stort blodigt sår efter att ha kämpat det "fint" under dagen. Kanske kan jag få till det i natt, det är min tur att dela dubbelsäng med henne. :)
Vi har testat detta förut eftersom Hugo också blev åksjuk på småvägar när han var i den åldern och det är aldrig kul att ta rätt på. Vi gjorde som vi brukar när ungarna spyr; jag tar rätt på barnet och Darko på det andra. Jag stod med Natalie utomhus i vinande iskall vind mitt på ett öppet område och bytte kläder och underställskläder samt torkade spya ifrån ansikte och hår på henne. Hon frös så hon knappt kunde stå upp av skakningarna. När jag fått på henne nytt underställ och en klänning + vinterjacka kröp vi in i framsätet och väntade på att Darko skulle få bort det sista där bak, sen åkte vi några hundra meter till ett ställe där det var mer lä och började sätta fast barnstolen igen, nu framåtvänd. Med vetskapen att både jag och Darko varit åksjuka som barn plus att Hugo varit det (han får numera tabletter inför långresor) så tänker vi inte vänta till fyra år som man "i Sverige bör göra" enligt alla rekommendationer.
Resten av resan gick bra, jag satt där bak bredvid henne och styrde hennes blick mot vägen genom att hitta på små lekar som "nu ska vi se vem som ser nästa bil först, tror du det är en bil där borta bakom nästa sväng?".
Vi åker halva dagar och delar på ett sånt där föräldrapass som inte är skitfördelaktigt men i alla fall lite billigare än två liftkort. Den som inte åker skidor är med Natalie och åker pulka och leker mm. På min lektid under eftermiddagen idag halkade Natalie i en liten trappstege upp till en rutchkana och skadade näsan. Hud kasade av på undersidan av näsan plus att hon blödde ur båda näsborrarna. Den typen av skador är inte helt ovanliga när hon leker och har som roligast men det är inte något man vänjer sig vid. Genast börjar man ifrågasätta sina egna beslut "jag släppte henne för mycket, jag borde hållit i henne, jag borde insett att hon skulle halka när hon var så exalterad, jag borde.... ". Men jag stod ju där och tog emot henne varje gång när hon kom nedglidandes utan att hon skadade sig. Ibland släpper jag henne lite för mycket men jag vill så gärna att hon ska få leka som alla andra, utan att mamma är 20cm bakom henne hela tiden. Det går många gånger bra men tyvärr inte alltid.
Jag ville att hon skulle minnas hur kul det var att åka rutchkana i stället för det dumma såret så jag pratade med henne om hur det killade i magen när hon åkte medans vi satt och kramades och sen lyfte jag upp henne så hon kunde åka igen. Lyckligtvis lät hon sig övertalas och åkte en 4-5 åk till med gurglande skratt!
Skidproffset Hugo har börjat svänga utan att ploga ett endaste dugg och i eftermiddags susade han ner för svarta backar gång på gång utan att ramla eller ploga. Hallå, hur fort kan de lära sig i den här åldern egentligen?? Precis som förra året så kommer han få byta upp sig en gruppnivå på skidskolan, trots att vi i år "tog i lite" och trodde vi anmält honom till en grupp där han skulle bli lite mer utmanad kunskapsmässigt... Jag har dock lyckats fånga på film när han gör en jättevurpa, man ser inte klockrent för jag kör också skidor när jag filmar men i alla fall - ska se om jag kan ladda upp den till YouTube sen så får du se... oj oj oj!
I morgon kör vi vidare i skidbackar och pulkabackar och vi hoppas på att Natalie inte blir snorig och förkyld för den där näsan går inte att snyta kan jag lova. Lilla stumpan, hoppas det läker fortare än läppen för den är fortfarande helkass. Egentligen skulle vi behöva smörja läppen med vaselin några gånger under natten när hon sover för varje morgon börjar man om på ruta ett med stort blodigt sår efter att ha kämpat det "fint" under dagen. Kanske kan jag få till det i natt, det är min tur att dela dubbelsäng med henne. :)
Kommentarer