Hockey mm

Här snurrar det på i hög hastighet som vanligt och vips har det gått minst en vecka sedan jag skrev sist. Ibland tänker jag att man borde sälja allt, flytta till en söderhavsö och leva på något trivialt som att plocka cocosnötter! Ibland känns det galet, allt som man väljer att trycka in i sin vardag men det är faktiskt roligt och så länge det är roligt så fortsätter man, eller hur? Ungarna är det finaste man har och självklart ska det vara aktiviteter och annat på gång på fritiden. Själv sjunker jag ner i soffan med en gäspning när de går och lägger sig, eller strax innan Hugo går och lägger sig... ;) 

I går somnade jag i soffan innan han lagt sig men det beror mest på att jag har en förkylning i kroppen. I övrigt har jag varit riktigt pigg på sistone så jag misstänker att operationen jag genomgick har gett effekt, efter den behöver jag inte gå runt med låga värden på grund av de enorma blödningarna, nu är de kraftigt minskade och livet känns så mycket lättare. Jag får återkomma längre fram och berätta lite mer detaljerat om operationen i ett eget inlägg. Om ett par veckor är det dags för operation nummer två. 

Förra veckan precis innan vi skulle iväg med Hugo på en träning ringde det på dörren. Hugo sprang dit och öppnade eftersom jag stod med något annat, jag hojtade att han kunde inte leka med grannen i dag för vi ska strax åka. Sen hör jag Hugo öppna och någon pratar engelska med honom... åh nej tänkte jag, tänk om det är någon dörrknackare som säljer något knasigt (vi har någon gång fått påhälsning av de "berömda engelskspråkiga asfaltsläggarna" och de är inte lätta att tas med kan jag lova). Sen insåg jag när jag halvsprang mot trappan till nedre våningen att jag känner ju igen den där rösten! Det var Darkos kusin Maria från Slovenien som stod där och ringde på, vilken enorm överraskning!!! Hon hade spontant följt med någon vän som skulle till Sverige på snabbvisit i affärer och kom förbi oss. Tyvärr han vi bara kramas och prata och ta några bilder för sen skulle både de och vi åka. Vi lyckades inte övertala dem att komma igen på vägen hem, det skulle de inte hinna. 

Vi var på hockey i lördags, Frölunda-Skellefteå. Vi kom i god tid för att hinna med att visa barnen (framför allt Natalie) runt lite grann och Hugo hittade ett ställe där några spelade hockey på PS3 så han körde lite med några grabbar. Kul!

Här har vi precis satt oss, vi var där tidigt för att se hyllningen av Carnbäck vars tröja skulle hissas upp i taket. Det visade sig att de inte körde det på utsatt tid, troligen satte man 30 minuter innan match för att locka dit folk tidigare men läktarna fylldes inte på ordentligt förrän precis innan matchstart.

Darko syntes i GöteborgPosten härom dagen då de gjorde ett reportage om att springa i grupp (gul tröja och blå byxor här ovan). Han och hans bror är med i Solvikingarna som utgår från Skatås och har olika typer av löpträningar under veckan. Darko har också börjat blogga nu så kika gärna in hos honom om du är intresserad av att läsa om träning och matlagning samt hitta lite goda recept, LCHF-inriktat så klart. ;)

Natalie har precis lyckats komma ner i split, viga lilla barn! Hon har tränat och töjt i flera veckor, kanske mer än en månad, och det har gett resultat. Nu är rumpan nere i golvet. Det syns tydligt hur stolt hon är, lilla fina hjärtat. I går dansade hon för första gången helt utan mig i salen, jag satt i en soffa utanför och undrade hur det skulle gå. Lite nervöst men jag har ju varit med ett antal gånger nu och sett att jag behöver inte lägga mig i särskilt mycket, jag har bara pekat någon gång att hon ska ställa sig med lite större avstånd till de närmaste tjejerna i rummet. Det gick jättebra, så himla skönt, och jösses så stolt hon var. Nu kommer jag aldrig mer bli insläppt där igen kan jag säga.... för nu kan hon ju det här på egen hand! :)))

Efteråt rusar hon och även några av de andra barnen till närmsta danssal där man kan se in för att titta på de äldre dansarna. Här hittade de en hip-hop-grupp som tränade och jag såg att de stora tjejerna där inne skrattade när de upptäckte sin publik och de vinkade till tjejerna som blev jätteglada så klart. Jag är väldigt glad över att Natalie har börjat på Sinclairs, hon älskar miljön och dansen och jag ser så många fördelar med att hon är där. Hon får motion, hon får träna motorik och förhoppningsvis påverkar det hennes hud positiv att hon rör på sig. Sen tror jag också att hon kommer få bättre självförtroende av att ha "sin grej". Så jag hoppas på att vi får hänga där i många år framöver!