Familjen misär

Så där ja, helt plötsligt hade det gått 2 veckor sedan jag skrev, tiden springer ifrån mig pga allt och ingenting. Pratade med en god vän härom dagen och jag beklagade mig över att jag inte orkar och hinner med allt jag vill göra varpå hon svarade något i stil med "jasså ditt dygn har alltså inte 48h vilket jag trodde så mycket som du hinner med jämt". Jag har hört det någon gång förut men det är kanske bra att bli påmind ibland. Darko jobbar 100% och reser med jämna mellanrum i jobbet och jag jobbar 90% plus nattjour (telefon), jag jobbar ideellt med EB-föreningen, Hugo tränar flera sporter och deltar i tävlingar, matcher och läger utöver det som det ska skjutsas till och alla förberedelser runt omkring, Natalie dansar och utöver allt det där "vanliga" med hus, tomt och matlagning så har vi väldigt tidskrävande omläggningar att ta hand om också. Mitt i allt detta tycker vi att hemlagat och helst från grunden är bäst så det läggs en hel del tid på matlagning och brödbak och sen försöker vi klämma in träning för oss själva också. När jag börjar rabbla allt detta så inser jag att det är inte konstigt att det är som att dra ur proppen när ungarna kommit i säng på kvällarna, jag orkar bara sjunka ner i soffan med något hjärndött som candy crush samtidigt som vi kollar på något på TV. Det är bra att någon påminner mig ibland, tack för det A!

Är det inte helt underbart att smyga in till barnen på kvällen och stoppa om dem och höra dem snusa gott (och störa deras sköna nattsömn med en elak blixt!!)? Det spelar ingen roll vad för slags dag de haft, om de varit sitt vanliga änglalika jag (ha ha) eller om de varit lite extra allt så mamma och pappa fått hjärnsläpp mer än en gång under dagen, när man kommer inte där på kvällen och ser dem sova gott så svämmar hjärtat över av kärlek. De är så goa, jag skulle kunna skriva en bok om alla fina saker de säger och gör, världens finaste ungar helt enkelt. 

Men här är det helt klart något fel på den perfekta bilden... Darko har flyttat ner i källaren och nej vi har inte bestämt oss för skilda sovrum permanent, det är en tillfällig lösning. När den ene snarkar värre än en gammal gubbe (det är dessvärre jag när jag är sjuk och hela systemet svullnar igen i alla gångar) och den andre hickar dygnet runt och behöver kunna sträcka ut sin nyopererade höft ordentligt (han har skrivit om det på sin blogg om du vill veta vad det är för problem han haft och vad för operation han genomgått) så passar det bäst med varsin säng. Tur vi har ett gästrum med hyfsat bekväm bäddsoffa! 

3 av 4 har streptokocker och går på penicillin, det är jag och barnen det. Jag har inte haft halsfluss på många år men när jag insåg att det var på gång så mindes jag helt klart känslan av att inte ens klara att svälja sin egen saliv, helt vidrigt ont gör det. I går var jag helt under isen och påbörjade min penicillinkur så snart vårdcentralen öppnat och tagit emot mig. Ungarna ligger ett par dagar före mig, det var Hugo som var först ut och även Natalies ena resurs på förskolan hade det. Båda barnen fick ta halsprov och Natalie hade skiten också men det hade inte hunnit bryta ut på henne som tur var. Hon fick penicillin i tid och slapp bli dålig. Det var jättetur att hon slapp för förra vintern rasade hennes hals fullständigt efter en svår halsförkylning som troligen var halsfluss och sedan var hela vintern förstörd, slem och trasig hals om och om igen i månader i sträck.

Vi har en lite halvrutten period med vissa av såren, en armbåge är riktigt ond och har vätskat massor i över en vecka, såret vägrar ge med sig och dra ihop sig och läka. Sen har hon en fingertopp som är som en geggig köttklump, har sett hemsk ut i en vecka. Nu börjar den ge sig i alla fall, jag har varit ihärdig med mängder av zink de senaste dagarna och då vände det. Nu är jag inne på sista tuben av min favorit-zinksalva som jag bunkrade när den slutade tillverkas. Jag ser inte fram emot att vänja mig vid en annan sort. Kan jag ringa Johnsson Johnsson och säga åt dem att antingen börjar de tillverka den igen eller så ger de mig receptet så jag kan koka ihop den själv??

Förra helgen var det dax för friidrottstävling igen och Hugo fick naturligtvis banan längst bort så det är lite svårt att se på denna bilden men han var sjukt fokuserad innan start, målfokus i blicken! Nedan en kul detalj, de korta loppen filmades och finns på YouTube, kolla in hur snyggt han fäller överkroppen för att ta tredjeplatsen i sitt heat!

Här är uppvärmingen för kulstötning.

Han deltog i 4 grenar, på lördagen var det 60m och kula, på söndagen längdhopp och 600m och han satte personligt i alla utom kulan. På 600m pressade han sig rejält men fick släppa lite sista varvet eftersom halsen strulade (2 dagar senare konstaterad halsfluss så han var nog inte helt kry då) och ändå förbättrade han sitt personliga, jättekul! Det är en härlig tid nu när han utvecklas så mycket hela tiden och själv kan se förbättringarna, han älskar att tävla och har verkligen fallit hårt för friidrotten. På plats på tävlingen fanns ett företag som sålde spikskor och det är ju så klart vad han önskar sig just nu. Vi lät honom prova för att vi skulle se vad för skor som passar hans fot och ha ett hum om vad vi kan köpa i julklapp men det slutade faktiskt med att tomten kom en månad för tidigt så samma eftermiddag fick han springa i sina nya spikskor - stolt kille!