Lite framåt
Jag pratade med den som gör beställningarna på avdelningen, hon ringde tillbaka efter att jag lämnat meddelande att det var akut. Den rätta gasbindan är fortfarande inte beställd för det har inte chefen godkänt än. JAG VISSTE DET! Det är chefen som ställer till allting därborta, som sitter som en bromskloss i vägen för att det ska fungera smidigt. Jag fick mig ett litet bryt och förklarade att nu har de pressat mig tillräckligt i ett års tid genom att inte sköta beställningarna på ett bra sätt, något går fel varje gång. Jag sa rätt ut att nu orkar jag inte längre.
"Antingen får ni detta att fungera eller så klarar jag inte av att sköta omläggningarna på Natalie längre, jag orkar inte! Då får jag åka upp till er 3 gånger i veckan och så får ni ta hand om hennes omläggningar i stället för det här går inte längre."
Hon tyckte jag skulle prata med chefen men jag sa nej. Henne pratar jag inte med igen efter hur hon betedde sig mot mig för ett år sedan, en otrevligare och mer oprofessionell person har jag aldrig pratat med i hela mitt liv. Hon får prata med henne själv och se till att det fungerar nu för jag har helt slut på tålamod, nu ska det bara fungera. Gör det inte det så skickar jag brev till Vårdenhetschefen i stället för det är ändå den som är ytterst ansvarig rent juridiskt. Mellanchefen gör bara saker som Vårdenhetschefen delegerat. Bra att veta - dagens tips från mig.
I morgon skickar jag in en ny beställning, det ska bli väldigt intressant att se hur de lyckas med hanteringen av den.
Går det verkligen framåt då när jag berättar detta? Jo för mitt i långa diskussionen berättade hon att hon satt precis just då och skulle beställa Keragel. "Jaha vad bra" var allt jag sa. Hon visste förståss inte exakt hur man gjorde och hon kunde inte säga om det skulle fungera eller ej. Jag avbröt henne snabbt och sa "du beställer via förfrågningsunderlag och ja det kommer godkännas för det har jag blivit lovad av upphandlingen plus att minst en annan patient i regionen som har EB redan har fått beställa Keragel." Hon lät lite förvånad... ha!
Tack till er som kommenterat här och på Facebook, ringt, mailat eller stoppat mig på jobbet och peppat mig kring detta, det värmer verkligen att få några uppmuntrande ord!
Nästa gång jag orkar skriva vidare ska jag berätta vilken kurs jag var på igår, den är synnerligen aktuell kan jag lova... men nu ska jag sova! (orkar inte läsa igenom så ursäkta om det är rörigt formulerat)
"Antingen får ni detta att fungera eller så klarar jag inte av att sköta omläggningarna på Natalie längre, jag orkar inte! Då får jag åka upp till er 3 gånger i veckan och så får ni ta hand om hennes omläggningar i stället för det här går inte längre."
Hon tyckte jag skulle prata med chefen men jag sa nej. Henne pratar jag inte med igen efter hur hon betedde sig mot mig för ett år sedan, en otrevligare och mer oprofessionell person har jag aldrig pratat med i hela mitt liv. Hon får prata med henne själv och se till att det fungerar nu för jag har helt slut på tålamod, nu ska det bara fungera. Gör det inte det så skickar jag brev till Vårdenhetschefen i stället för det är ändå den som är ytterst ansvarig rent juridiskt. Mellanchefen gör bara saker som Vårdenhetschefen delegerat. Bra att veta - dagens tips från mig.
I morgon skickar jag in en ny beställning, det ska bli väldigt intressant att se hur de lyckas med hanteringen av den.
Går det verkligen framåt då när jag berättar detta? Jo för mitt i långa diskussionen berättade hon att hon satt precis just då och skulle beställa Keragel. "Jaha vad bra" var allt jag sa. Hon visste förståss inte exakt hur man gjorde och hon kunde inte säga om det skulle fungera eller ej. Jag avbröt henne snabbt och sa "du beställer via förfrågningsunderlag och ja det kommer godkännas för det har jag blivit lovad av upphandlingen plus att minst en annan patient i regionen som har EB redan har fått beställa Keragel." Hon lät lite förvånad... ha!
Tack till er som kommenterat här och på Facebook, ringt, mailat eller stoppat mig på jobbet och peppat mig kring detta, det värmer verkligen att få några uppmuntrande ord!
Nästa gång jag orkar skriva vidare ska jag berätta vilken kurs jag var på igår, den är synnerligen aktuell kan jag lova... men nu ska jag sova! (orkar inte läsa igenom så ursäkta om det är rörigt formulerat)
Kommentarer
Man blir så utmattad av allt stridande, och jag kan bara föreställa mig din och Darko's situation. Mitt krig är som en västanfläkt i jämförelse med ert. Önskar jag kunde stötta mer än att bara komma med verbala tillrop.
Kramar <3