Ögontrubbel

För någon vecka sedan ringde de från skolan och berättade att det hade hänt en olycka där Natalie skadat ögat. Det är den typen av samtal som jag är livrädd för - ögat skadat! Med Natalies diagnos är det stor risk att också ögonen är påverkade och börjar det bli sår/blåsbildning i ögonen så kommer det tillbaka om och om igen. De som lever med de problemen säger att det är den absolut värsta smärtan och det är ju dessutom väldigt handikappande om du inte kan öppna ögat på några dagar. Vi har varit så himla glada för att hon hittills aldrig haft några problem med sina ögon. Nu blev det nervöst.

Det var den konstigaste tänkbara olyckan som dessutom absolut inte kan förutses eller förhindras. Natalie hade suttit på sin stol och tappat något på golvet. I stället för att gå av stolen och plocka upp det hon tappat så böjde hon sig ner dubbelvikt för att plocka upp och då såg hon inte att bordsbenet var precis bredvid hennes ansikte så hon gick helt enkelt emot bordsbenet med öppet öga. 

När jag tittade på ögat på kvällen kunde jag inte se något alls, inte minsta lilla synliga förändring. Det betyder dock inte att det inte är något där för sådant syns oftast inte. 

Natalie hade blivit väldigt ledsen och rädd när det hände och ögat gjorde ont. Jag pratade med henne på telefon och sa åt henne att vila lite, ligga och blunda och låta ögat själv göra jobbet med att rensa ut med hjälp av tårar om det är något skräp kvar i ögat. Hon fick lägga sig på en soffa och lyssna på saga en stund. Jag ringde tillbaka efter ett par timmar och då var hon i full gång igen men ögat sved. 

På vägen hem stannade jag på apoteket och köpte ögondroppar till henne, en sort som en vän inom föreningen tipsade om. Det är himla skönt att ringa någon som har erfarenhet av just de problem man ställs inför! "Vad brukar ni göra? Vilka produkter är bäst? Finns det något receptfritt?" Hon tipsade om att denna var skön och smörjande för ögat så den köpte jag. 

De första dagarna fick Natalie droppar i ögat flera gånger per dag. Jag frågade regelbundet hur det kändes och hon svarade alltid likadant "det gör ont". Det är jättesvårt att lista ut på vilket sätt och om det verkligen är jätteont eller något annat. Hon är ju naturligtvis inte dummare än att hon märkte att vi blev oroliga och att vi ställde många frågor. Då kommer det där med sjukdomsvinster, att spela lite på hur illa det är för att få lite extra uppmärksamhet. Efter några dagar började jag i stället be henne peka var det kändes konstigt och även att beskriva genom att jämföra med andra smärtor i vanliga sår på huden osv. Det resulterade till att jag fick fram att det kändes lite irriterat, inte ont men lite lite irriterat. Jag tror inte det hela var så farligt faktiskt men visst var det säkert skönt att få droppar i ögat för att smörja lite extra. 

Nu har jag inte frågat på ett par dagar men sist vi pratade om det så snackade jag bort det allvarliga i händelsen genom att demonstrativt packa ner ögondropparna och säga "Så skönt att det inte känns irriterat längre, kanske var det de här jättebra dropparna som gjorde att det jobbiga i ögat försvann" och hon höll med. Jag tror det betyder att alla problem för denna gång är borta, men jag vet inte. Det är svårt att få fram korrekta svar från en sexåring.... :)