Brownie

Skönt att helgen är här, vi har haft en snurrig vecka. Jag håller på för fullt att förbereda EB föreningens sommarläger som är i början på maj. Detaljerat schema och alla bokningar för omkring 50 personer under 4 dagar. Det är mycket att fixa men det är ett väldigt roligt jobb! :)

Natalie åt Brownie till efterrätt i dag (ja den där jättegoda för er som känner oss och har blivit bjudna på den!) och efteråt var hon dunderkladdig. Om man säger "rör mig inte, du är jättekladdig" så börjar hon förståss jaga oss för att kladda ner oss fullständigt...

För en vecka sedan kom ett sådant där värdefullt litet kuvert, en kalasinbjudan. Åh vad de betyder mycket de där kalasen. Båda barnen tittar med tindrande ögon och hoppas på att det är deras namn som står på kuvertet. Den som inte fick säger besviket "ååååh". På söndag ska Natalie på kalas på ett Lek&busland och det blir ju intressant förståss. Förmodligen fullt upp för mig! 

Det där är något jag funderat en hel del på. Kalasinbjudningar. Tänk om det inte kommer några? Tänk om man inte vågar bjuda Natalie i rädsla för att hon inte ska kunna vara med? Om föräldrarna tänker "det här kan hon säkert inte vara med på, kanske lika bra att inte bjuda så slipper de tacka nej"? Så är det absolut inte ska ni veta! Vi vill bli meddragna på allt tänkbart och vi hoppas att alla vågar bjuda in oss eller barnen på de aktiviteter som man har så som fester och kalas eller vad det nu må vara. Om vi någon gång känner att det inte kommer fungera så säger vi nej. Hellre det än att inte få chansen. Och aldrig vill vi skydda barnen från besvikelser för besvikelser råkar man på i livet, oavsett om man är frisk eller ej. Det är viktigt att lära sig att hantera besvikelserna redan som liten, annars blir livet väldigt jobbigt.