Legoland och Lalandia

Tittar på pingviner.

Väntar på att få åka karusell!

Kollar in flygplats i lego...

Äter rackarns goda revbensspjäll (ett måste om man är på Legoland, de är sjukt goda) i westerndelen.

Fick några legopotatisar av brorsan för han åt nästan bara revbensspjäll.

Vi "och några till" hade alltså bestämt oss för Legoland i går så det var bara att ställa in sig på att köa, men det gick rätt bra ändå. Man får ha tålamod och sen får man övertala barnen att inte välja de värsta köerna vilket innebar att Hugo inte fick åka de snabbaste karusellerna för där var det 50 minuters kö. Vi sa inte tvärnej men vi avrådde honom. Försökte förklara hur lång tid 50 minuter är genom att jämföra med körsträckor i bilen och liknande. Han mulnade ihop lite men "valde" att inte ta de karusellerna. Vi har lovat att gå till Liseberg måååånga gånger den här sommaren! :))

Trots några skurar så hade vi en toppendag och när vi skulle köra tillbaka till hotellet stannade vi till vid Lalandia för att kolla upp lite inför ett eventuellt bad. Det var okej att bada med badskor om de är rena, solskyddskläder var också okej bara de inte innehåller bomull. Det fanns också handikappsanpassad omklädning och där var det mixat män och kvinnor, man stängde en dörr om sig. Inne i det rummet fanns skötbord. Allt såg väldigt lovande ut! Planen var att täcka hennes känsliga områden med Mepitel Film och bada en stund, kanske en timma eller max två och sedan hjälpas åt att lägga om henne. 

Väl tillbaka på hotellet började hon springa i korridoren på vårt plan och vi gapade unisont "neeeej, du får inte springa!!!" och hon bromsade in. "Piu, det gick bra" var väl vad vi hann att tänka innan hon stupade. Hon lyckades ändå snubbla, troligen för att hon i stället för att springa gick sitt allra snabbaste. Hon landade på ansiktet och det var inte vackert. Hela näsan skalades av och överläppen fick ett stort sår. Blodet rann ur munnen och hon grät och grät och grät. När tårarna äntligen slutade så sa hon "jag kan nog inte bada i morgon". Lilla hjärtat. Hon vet så väl. Vi hade pratat om det där med såren, att man inte kan bada om man har för många sår. Hon visste direkt att det var kört. Vi har lovat henne att åka till badhuset här hemma så snart hon läkt ihop igen, alla fyra tillsammans så som vi hade planerat. Jag ber en bön att det kan ske snart för hon längtar.

Vi åkte ändå dit idag för Hugos skull. När han insåg att Natalie inte kunde bada så sjönk hans huvud ner mot bröstet, han blev så besviken. Vi kunde inte med att säga att vi skulle åka hem i stället för att bada, han hade sett fram emot det så mycket. Jag och Hugo badade och busade i tre timmar, åkte rutschkana tills vi inte orkade mer. Eller snarare tills jag inte orkade mer! Det är tufft att klättra uppför alla trappor gång på gång bärandes på två stora badringar eller liknande när man inte är så vältränad. Darko och Natalie spelade minigolf och sen sov hon middag. De hann gå omkring en del och kolla också, det är ju rätt stort där inne och det finns många aktiviteter.