Inställt kalas

Natalie har varit väldigt frisk på senaste tiden, jag kan inte minnas när vi VAB'ade senast. I dag var det dags för hennes kalas och hon vaknade med feber... Så typiskt! Det var bara att ringa runt och meddela alla små gäster att vi måste flytta fram det. 

När man har EB och blir förkyld är det inte helt ovanligt att man blir extra slemmig och i morse när hon ätit klart vällingen gav jag Natalie vatten och sen försökte jag tvätta rent henne runt munnen efter en stund. Det var fullt med kladd på läpparna, innanför, på tänderna osv. När jag tvättade tog hon sig plötsligt för munnen och hostade till... snabbt upp med toalocket och hon prickade toan i alla fall. Vi är ganska säkra på att det var slemmet som gjorde det men man vet aldrig så nu får vi vänta de klassiska 48 timmarna och se hur det går. 48 timmar symptomfri, det vet du va?! Viktiga grejer. Symptom är förutom kräkningar också diarré, feber, matvägran osv. Två hela dagar hemma med ett förhållandevis piggt barn alltså, sen kan de gå tillbaka till dagis och skola.

Den här fina tårtan skulle kalasbarnen få idag, grisar som badar lerbad.

Natalie fick välja först och hon tog biten med den största grisen på, den som lutade sig mot kanten på badtunnan. Hon orkade inte ens äta hälften av tårtan och grisen men nöjd var hon!

Hugo valde grisen som låg på rygg med fötterna i vädret. Han blev plötsligt läskigt mätt så någon andra bit var det inte tal om. Han sover inte i loftsängen i natt utan på madrass på golvet. Vi gör alltid så när magsjukor går eftersom det inte verkar spännande att torka spyor ståendes på stege uppe under taket... ;)

Hur är det med humöret på 7-8åringar? Vi upplever att Hugo gått in i en negativ period, allt är bara jobbigt. Han suckar till och med när han ska göra sig i ordning för att sticka iväg på träning och match som han egentligen tycker är så kul. Vi har haft några snack med honom på sistone om vikten av att uppskatta det man har och får. Inte bara prylar utan också föräldrar som t.ex. skjutsar till en massa träningar och engagerar sig i det han gör, att vi vill honom hans bästa och att vi blir väldigt besvikna när han suckar och stånkar när vi ska iväg. Vi hoppas på bättring!