Vardagssnurren

Darko är i Stockholm så barnen och jag får klara oss själva ett dygn. Inget revolutionerande men en aning stressigare än när vi är två. Det är inte så lätt att hinna i tid på morgonen och det är inte lätt att hinna med allt efter jobbet för vips är klockan förbi läggtid. I dag har det dock fungerat väldigt bra, mycket pga min duktiga hjälpreda. :)

Hugo packar ur sin gymnastikpåse och packar om väskan för morgondagens simning med skolan. Efter det läste han några sidor i sin nya bok som han valde ut härom dagen och sedan hann han med lite youtube innan maten. För närvarande är det elektriska bilbanor som gäller och han hojtar på mig med jämna mellanrum "mamma, du MÅSTE komma och kolla på den här, kolla här!!!". Det är de mest fantastiska banor som folk bygger upp och kör sina bilar på. Youtube, vilken grej egentligen! Fantastiskt för barnen att kunna söka upp sina intressen och drömma sig bort. När jag är inne så kollar jag mest EB eftersom det intresserar mig men det är ju sällan några muntra klipp förståss...

De älskar att sitta ute så Hugo fick duka på balkongen. När hungern lagt sig började buset. Bland annat hade han långa gröna framtänder som dinglade ner (grön bandspaghetti)... =)

I djupa tankar...

Natalie är rolig vid matbordet. Hon äter en stund och sen lägger hon ner besticken och säger bestämt "jag är mätt, får jag gå från bordet?" och jag svarar "nej du får vänta på oss". Det tar MAX 30 sekunder så äter hon igen och plötsligt så är det tomt på tallriken. Runt halsen hänger en mycket älskad medalj - hon älskar medaljer! Kanske för att Hugo får medaljer i sina sporter med jämna mellanrum men det får inte hon. Darko fixade en extra i går så hon också skulle få. Det svider i hjärtat när hon säger "när jag blir stor som Hugo ska jag också spela fotboll och få medalj". Jag försöker vara ärlig mot henne och säger att kanske passar det inte så bra med fotboll eftersom man krockar med varandra så mycket, kanske kan hon hitta något annat hon kan hålla på med. Härom dagen frågade hon om hon får gå på Funky Kids snart så jag får kolla upp hur det ser ut till hösten, hon måste ju också få hålla på med något skoj!

Stilla kan man ju inte vara, rätt som det är så är hon på väg till nästa ställe. Gärna klättrandes eller springandes. Så många gånger på en dag som det hugger till i magtrakten när hon far omkring. "Akta, akta, stanna, var försiktig" far genom huvudet men jag försöker att inte säga det precis hela tiden, hon måste ju få fara runt som en tokstolle hon också om det är vad hon vill. Kombinationen jätteaktiv och jättekänslig är inte helt enkel att leva med, vare sig för henne eller hennes föräldrar...