Härlanda Tjärn

I går ringde en pappa till en av Nattas dagiskompisar och frågade om tjejerna kunde leka, vi hade pratat om det i veckan. Barn följer ju gärna med varandra hem efter dagis/skola men för oss är det inte bara att släppa iväg Natalie till någon som inte är van, alltså tar det lite tid innan det blir av att leka. Nu blev det av! S kom hit med sin pappa och busade med Natalie ett par timmar och de hade jättekul medans vi drack kaffe och satt och snackade. De är riktiga tjej-tjejer båda två, det ska vara klänning och dockor och dockvagnar och allt det där. 

Vi pratade om det, att det är lustigt att det ofta blir så. Natalie lekte mer med bilar när hon var mindre för hon såg Hugo göra det. Sen kom en vändpunkt när det bara skulle vara rosa, lila, dockor och prinsessor mm. Jag tycker det är rätt gulligt så jag har inget emot det, hon har fått mycket tjejgrejer och hon kollar gärna på sina Barbie-filmer. Det händer att hon bygger legotorn, tågbana och kör bilar men det är helt klart mer sällan nu.

Solen strålade och vädret var helt underbart så vi bestämde oss för att sticka till Härlanda Tjärn efter att S åkt hem igen. Det är så himla fint där och världens bästa ställe att åka till som barnfamilj. Träningsspår, lekplats, sandstrand vid sjön och någon slags kiosk. Alldeles intill finns även en frisbeegolfbana om man gillar det.

Sportkillarna redo för en löprunda.

Och där stack de iväg. De sprang 3km på 18 minuter och Darko berättade att när han peppar på Hugo och säger att de ska öka på upploppet så kliver han iväg bra med större och snabbare steg. Duktig pojke! Han får beröm i spåret av vuxna som tycker att han är duktig, bra att folk tar sig tid att berömma för han blir så peppad och stolt.

Natalie och jag promenerade i rask takt runt, det ger en del att putta vagnen med henne i runt sjön också. När grabbarna sprungit 3km stannade Hugo och stretchade och sedan började han gå för att möta mig och Natta, Darko fortsatte ett varv till. Jag och barnen gick ner till vattenkanten och petade lite med grässtrån och små fingrar tills Darko kom springandes. 

För Natalie är en sån här enkel grej jättespännande eftersom hon aldrig sitter på huk och plaskar i vatten. Vanten av och sen känner hon på temperatur och ser små bubblor forsa runt fingrarna, fnittrar och hojtar "mamma, titta" och berättar en massa om vad hon ser, gör och hur det känns.

Hugo tyckte det kändes varmt och ville bada så han ryckte av sig allt utom kallingarna och hoppade i. Han fryser lätt, han har nästan inte något underhudsfett, så det måste ha varit skönt eftersom han gick i frivilligt. Han plaskade, busade och simmade lite och såg jättenöjd ut.

Jag triggade honom till att springa lite mot mig så jag fick ta en rolig bild.

Nöjd och glad, det var skönt! Snygg t-shirtbränna har han också. :)

Natta satt bredvid och tittade på när han busade i vattnet. Hon ville också bada men jag förklarade att det inte är lika lätt för henne att bara dra av sig kläderna och hoppa i utan vi måste förbereda mer så vi har förband med oss att sätta på henne innan vi tar bilen hem. Det är inte lättfixat att ta ett dopp i sjön eller havet en varm sommardag när man har så pass besvärlig EB som hon har med ständigt öppna sår på flera platser på kroppen. Även om allt är läkt är det besvärligt för hon slår sönder sig fullständigt bara man går emot den nyläkta huden. Den hela huden är också jätteskör, att ha henne naken eller bara i badbyxor/baddräkt i en sjö är tyvärr otänkbart. Vi har dock sagt att denna sommar ska vi försöka bada ute med henne, vi får se hur det går. Det gäller bara att planera ordentligt så går det nog bra!