Bad, stort sår och sjukhusbesök
Bild nummer 2 i det här inlägget visar ett stort sår som täcker Natalies ena knä. Det kan uppfattas som läskigt så om du har svårt för sådant så ska du inte titta.
Nu är du varnad!
Här är bästa badkompisen Barbie sjöjungfru som nästan alltid är med Natalie i badkaret. |
"Mamma du får inte lägga handduken på såret" säger hon och håller en hand i luften ovanför knät när jag slår handdukarna om henne. Sen tar hon bort den så knät sticker ut i stället. Tur att hon inte har så många sådana där sår på kroppen för då hade det varit svårt att torka henne efter badet. Det är omkring 1dm på höjden och kanske 7cm på bredden. Det läker oftast efter någon vecka men sen håller det inte så länge utan går sönder igen. Nu har det varit öppet längre än så, det kladdar och krånglar. Förbandet hade fastnat och jag övertalade henne att bada bort det, av någon anledning tycker hon att det är läskigt. Det gick jättebra, efter bara 2 minuter flöt det upp till ytan. Hoppas hon kommer ihåg det nästa gång så det inte blir sådana galna protester. Vi testar just nu att ha PolyMem MAX på knäna och för att det inte ska göra så ont (Natalie tycker PolyMem gör jätteont men det är ju individuellt) så har vi lagt på en skyddande smetig kräm som heter Proshield (den kommer från PartnerMed precis som PolyMem). Det fungerar bättre men det är inte perfekt. Nattas regelbundna sår sitter på de mest rörliga ställena på kroppen; armbågar, knän och fötter så det är inte helt lätt att lägga om där, ännu svårare att göra det så smärtfritt som möjligt. |
Lycka - kalasinbjudan i brevlådan från bästisen på förskolan! "Titta vad fint mamma, vilket fint kort, de har skrivit mitt namn - kunde de skriva mitt namn?!?! Åh vad fint" var några av alla saker som rann ur henne innan hon ens öppnat kuvertet. =) |
Vi var på sjukhuset för att prova ut apparat för inhalering. När Natalie blir förkyld blir hon väldigt slemmig och denna vinter har det varit mycket slembesvär. Hon hostar och kämpar med slemmet och då och då leder det till att hon kräks. Det blir en ond cirkel av allt hostande och så småningom kommer det upp blodblandat och då vet man att något gått sönder i halsen. Det här är inte helt ovanligt med hennes diagnos. Denna vinter ska vi vara förberedda och försöka motarbeta slemmet.
Först kommer hon få luftrörsvidgande och därefter ska hon inhalera en starkare saltlösning som hjälper till att lösa upp slemmet. Natalie tyckte inte alls om den här proceduren, det var lite läskigt och sen smakade det apa så det blev mycket diskussioner och tjafs för att få henne att verkligen göra det. Nu vet vi hur man gör och vi har fått med oss en liten pryl med placebomedicin att öva på, det luftrörsvidgande ska vi nämligen försöka ge som en sådan pulverdos som man suger i sig med ett snabbt sug. Det är lite trixigt men Natta är bra på att ta en instruktion och vill gärna lyckas när hon väl bestämmer sig så jag tror det kommer gå.
När vi kom hem fick hon sin utlovade belöning; en chokladboll - hon älskar chokladbollar! Jag var tvungen att ta till något sådant för att över huvud taget få henne att prova inhalera och med chokladbollen att sukta efter fick vi henne att göra det. Vad är det man brukar skoja om? Barnuppfostran består av hot, mutor och vita lögner! He he. |
Kommentarer
(Och jag hatade att blöta upp förbanden för att de skulle lossa också...det kändes jätteläskigt tyckte jag när jag var liten!)
Nu är det visserligen en annan situation när det gäller Nathalie men det funkade jätte bra på mig som inte riktigt orkade hosta upp slemmet då jag var slemmig.