Sletna familjen

Vi har verkligen varit låga på energin de senaste dagarna. Jag var hemma med Natalie onsdag-fredag förra veckan eftersom hon först hade kladd i ett öga och sen fick feber. Nu hostar hon till då och då men i övrigt verkar hon frisk så jag hoppas att det är över. Jag har varit hängig vissa dagar och pigg andra, det är en konstig bacill detta som dessutom vägrar ge upp. Darko var också risig förra veckan men hade mycket på jobbet så han har hållit igång ändå. Till slut blev hostan för besvärlig så det blev ett läkarbesök för att få lite Coccillana utskrivet (bästa hostmedicinen). Den enda som verkar helt frisk är Hugo! Han är både helbusig, heltrotsig och helenergisk och jag hoppas det håller i sig så han slipper bli sjuk.

I helgen gjorde vi inte mycket, det var läge att ta igen sig. Hugo hade fotbollsträning på lördagen som vanligt och på eftermiddagen stack jag ut på promenad med barnen. Hugo hoppade, klättrade, sprang omkring och gick balansgång medans Natta satt i vagnen och tittade på genom sina nya glasögon:

Först var hon skeptisk när jag tog på dem men hon vande sig snabbt och jag tror hon gillade dem! De skyddar mot både solen och blåsten, vi köpte dem på Stadium och de heter Scott. Vi valde just dessa för att spännet satt på sidan och inte mitt bak som på de andra modellerna.

Idag var jag på möte på förskolan för att ta del av en handlingsplan som de satt ihop och som vi ska läsa och kommentera. Det handlar om att skolor och förskolor ska vara väl förberedda när man har ett barn med särskilda behov så att deras dagar där blir så "vanliga" som det går. Man tänker efter före och anpassar verksamheten så att barnet inte hamnar i situationer där de känner sig väldigt annorlunda och/eller utanför.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vår förskola är så bra och vi är så nöjda! Allt har fungerat så smidigt med Natalie och de berättade att hon verkligen smälter in i barngruppen, det fungerar på ett naturligt sätt och det är ju precis vad vi vill! Jag tror att det delvis också beror på hur Natalie är som person. Hon drar sig inte undan och hon är inte rädd för andra barn, hon kör på och är en i gänget och då smälter man in tror jag. Ja vi gör nog ett bra jobb allihopa som finns i hennes närhet eftersom det funkar så bra.

Det verkar som om den trista blåsperioden är förbi nu, äntligen... Båda armbågarna har läkt ihop fint och allt annat är helt också "peppar peppar". De blåsor vi ser återkommer är på tungan, under tungan, i mungiporna och ibland innanför läpparna. Munnen är besvärlig... Vi pratade om att förskolan ska byta ut den mugg hon dricker ur för att se om det kan påverka mungiporna eftersom jag upplever att det ökat i just mungiporna den senaste tiden. Hjälper inte det så får vi klura vidare på om det är något mer man kan ändra på.