Dunderförkyld
Jag ligger i soffan och tycker synd om mig själv, har blivit dunderförkyld. Darko sa nyss "herre gud vad förkyld du är, vad kom det ifrån?" och det är väl så jag känner också. Vad kom DET ifrån? Det bara accelererade under dagen och nu ser jag ut som Rudolf och låter som jag vet inte vad.
Detta är så klart inte det värsta här i världen, en förkylning. Det är värre att jag stack en jätteblåsa på Natalies fot igår, på ett helt nytt ställe där hon inte haft blåsor förut. Det är också värre att ge henne välling och iaktta hur hon vrider sig och byter grepp gång på gång genom hela vällingflaskan för att slutligen släppa när den nästan är tom och ta sig åt kinden "mamma det gör jätteont". Det är värre att hon för ett par dagar sedan ramlade ute (igen) och slog upp sin hand (igen), den som precis läkt ihop fint. Det är värre att hon har ett sår mellan skinkorna som i princip vägrar läka ihop, jag har kämpat med det i månader och just när jag tror det läker så är det öppet och ont igen.
Det finns mycket som är värre men just nu väljer jag att tycka synd om mig själv.
Detta är så klart inte det värsta här i världen, en förkylning. Det är värre att jag stack en jätteblåsa på Natalies fot igår, på ett helt nytt ställe där hon inte haft blåsor förut. Det är också värre att ge henne välling och iaktta hur hon vrider sig och byter grepp gång på gång genom hela vällingflaskan för att slutligen släppa när den nästan är tom och ta sig åt kinden "mamma det gör jätteont". Det är värre att hon för ett par dagar sedan ramlade ute (igen) och slog upp sin hand (igen), den som precis läkt ihop fint. Det är värre att hon har ett sår mellan skinkorna som i princip vägrar läka ihop, jag har kämpat med det i månader och just när jag tror det läker så är det öppet och ont igen.
Det finns mycket som är värre men just nu väljer jag att tycka synd om mig själv.
Kommentarer
Krya på dig kramar i ton och kubik kommer det här i från Landvetter!