Örebro några dagar

Förra veckan stack vi upp till Örebro där jag är född och uppvuxen. Jag flyttade till Stockholm för 15 år sedan och studerade 1,5 år innan jag och Darko träffades och jag bestämde mig för att byta stad igen för dryga 13 år sedan. Kvar i Örebro finns hela den närmsta släkten och denna gång bodde vi hos min bror. Vi hade några mysiga dygn även om jag hade önskat något bättre väder så vi kunnat vara ute mer. 

Fia med knuff på ett lekställe i Hallsberg som heter Childrens. Det tog en stund innan vi hittade pjäserna som satt fast i bordskanten, sen spelade de ett riktigt parti utan "fingerpjäser". 

Natalie hade skoj i rummet där man kunde leka affär.

Hugo spexade loss fullständigt där man kunde klä ut sig. Som synes på storleken på dräkten han krängde på sig så var detta ett ställe för de lite mindre barnen och förutom ett fantastiskt uppträdande i djurdräkter (filmsnutt finns på instagram) så hade han väl si-så-där roligt.

Nöjd Natalie är brandman och Hugo står för musklerna! Efter det fick de tag i en trampbil (sådan som syns i bakgrunden) och turades om med den ett tag innan vi drog hem. Sekunden efter att jag tagit detta kort körde en flicka på mig på hälsenan så jag faktiskt blev riktigt irriterad. Varför kan inte föräldrarna ha lite koll på sina små barn som inte kan hantera de leksaker och prylar de leker med? Hon hade ingen koll och kunde inte bromsa. Jag fick svarta fläckar på mina byxor, avskalad hud och ont i hälsenan i flera dagar. Flickan bara tittade på mig utan ett ord när jag hoppade runt på ett ben och sa "aj aj aj". Jag förklarade dels att man måste kunna bromsa om man ska köra fort plus att om man råkar skada någon så säger man förlåt. Ett snabbt och tyst "förlåt" kom direkt medan hon tittade i backen. 2 minuter senare krockade hon med barn... suck.

Vackra Örebro Slott! Hugo och Darko drog till Gustavsvik för att bada på det enorma badlandet där och då passade jag och Natalie på att åka in till stan en sväng. 

Slottsvandring med teaterinslag på gång! Vi tog inte med rullstolen utan gick med runt, det var många trappor och jag vet inte hur de löser det om man har barnvagn eller rullstol. Kanske fanns hiss någonstans, jag kollade inte alls utan parkerade den då hon var pigg på att gå.

Stortjuven Lasse-Maja rymde från fängelsecellen när vi var där nere och sedan hittade vi honom längre upp i Slottet utklädd till husa. :))

När vi kom ut från vandringen stod regnet som spön i backen och jag hade inte tagit med regnkläder. Vad gör man? Jo vi sprang, eller rättare sagt jag sprang med henne i rullstolen till en av de närmsta mest lovande affärerna: en barnaffär. Där hittade jag ett barnvagnsskydd som jag virade runt hennes ben plus ett rosa paraply med fjärilar i vackra färger. Lycklig tjej! Sen gick jag dubbelvikt under det rosa paraplyet och försökte skydda både mig och henne tills jag slutligen hittade ett vansinnigt fult Sverige-paraply i någon souvernirbutik. 

Noterade också att det är inte lätt att köra rullstol i Örebro. Jösses så mycket kullersten det är och runt slottet ligger dessutom knytnävsformade runda, bulliga stenar på gatan. Helt omöjligt att köra på med en känslig Natalie sittandes i rullstolen, det studsar och hoppar och far. Varför har så många städer så enormt mycket kullersten?? Sen finns det många gånger de släta rektangulära plattorna som är lagda i lagom vagn/rullstolsbredd vilket hjälper lite men..... När man kör där och möter ett gäng människor så fattar de inte alls att man kör rullstolen på de platta plattorna för att den som åker ska få en bekvämare åktur över stan utan de promenerar nöjt 3-4 personer i bredd och förväntar sig att man ska hålla åt sig med rullstolen, ut på kullerstenarna igen. Ibland önskar jag att alla människor skulle ta och sätta sig i en rullstol och ta sig över stan samt in och ut ur diverse butiker och andra ställen så kanske de skulle ha lite större förståelse för hur besvärligt det är. Ska vi ta och köra ut några kommunpolitiker också, de som beslutar om utformning av gator och torg, så får de se hur det fungerar?