En lugn söndag med lyxig brunch
Barnen och jag tog lite sovmorgon men Darko fick kliva upp för att träna Hugos fotbollslag. Hugo dras med en jobbig hosta som vägrar ge med sig så han tränade inte idag.
När Darko kom hem hade jag och barnen jobbat upp hungern och jag blev sugen på en rejäl brunch. Vi stekte amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, korv och bacon. Några timmar senare frågade Hugo om vi kunde äta samma frukost i morgon! Tror inte det gubben... :)
Förutom att vi städat och tvättat i omgångar under dagen så har vi tagit det riktigt lugnt. Halva familjen somnade i soffan efter lunch, vi har kollat på ett par filmer och spelat spel och xbox. Skönt!
Jag börjar bli sugen på att fixa julgodis! Jag har några recept från tidigare år som jag gillar; mozartkulor och krossade dajmkulor plus att jag snubblade över ett recept på facebook härom dagen som heter Chokladkola med chili! Lät inte det väldigt smarrigt?? Jag ska försöka att ta mig tid till att göra minst en av de där godingarna snart men denna helgen gick åt till annat.
Här är en bild på hur jag lägger om Natalies armbågar för tillfället. Jag klipper en rund PolyMem som precis täcker såret och sen klipper jag ett hål i Mepilexen som är något mindre än PolyMemen och sätter ihop dem. Detta för att det inte ska bli för instängt. Sist jag la om henne såg det fint ut förutom att det började blöda lite när jag tog bort den. Jag har hört av andra att det kan fastna lite mer med PolyMem än med Mepilex, även om båda tillverkarna säger att deras produkt inte fastnar, men i EB-sår kan nog allt fastna tror jag. Det man kan ta med sig om man är ny på det här med EB är att alla "normala regler" kring sårbehandling inte gäller när man jobbar med EB-sår. Här kombinerar vi två-tre förbandssorter på samma sår och beroende på typ av EB så varierar det vad som passar bäst. Gemensamt är att såren lätt går upp igen och de sprider sig trots att man tycker att man gör "allt" för att få det att läka. Att det är tröstlöst vissa dagar kan nog alla EB-föräldrar vittna om. Men man vänjer sig, också vid det. Konstigt nog.
Kommentarer