Fröken knas

När lilla Estelle föddes så sa Daniel att hans känslor var "lite all over the place". Jag har en dotter som är "lite all over the place". Hon är så enormt busig och trotsig! Jag tror det börjar visa sig lite mer på förskolan nu också, jag får höra små historier nästan dagligen för tillfället om vad hon hittat på. Igår hade hon fastnat med huvudet mellan två träd och hennes resurs fick huvudbry över hur hon skulle få loss henne utan att huden skalades av. Det löste sig genom att hon fick tilta huvudet i rätt vinkel och sen lirka ut det på något sätt. (Herregud säger jag, vad gör du unge???) Idag hade hon dessutom visat sin trotsigaste sida när de var ute. Helt plötsligt skulle hon inte gå längre och fick tidernas utbrott när hon blev ombedd att gå sista biten själv... ha ha!

Just det senaste kan jag berätta en hel del om. Varje dag när jag hämtar på förskolan så får hon åka vagn ut till bilen om hon vill eftersom jag ändå kör vagnen till bilen. När vi däremot kommer till skolan så får hon gå från parkeringen och in och sen tillbaka till bilen. Detta kör jag konsekvent varje dag, bland annat eftersom jag tycker att hon ska gå sådana korta sträckor och för att jag inte vill lyfta vagnen in och ur bilen i onödan. När hon inte vill gå (händer ganska ofta, ibland dagligen) så tar hon sig åt ett knä, skrikgråter att hon inte kan gå för hon har så ont.

Samma sak händer här hemma nästan varje kväll när hon är ombytt och klar för kvällen. Då tar också tröttheten över och plötsligt har hon så ont så hon inte kan gå. I morse hände dock det mest skrattretande av allt. När jag bad henne att ta på sig mössa och jacka tog hon sig plötsligt över kinden och började gråta som på beställning. "Jag kan ju inte, jag har OOOOONT!!". Helt plötsligt hade hon alltså så ont inuti sin mun att hon inte kunde klä sig! Ha ha ha! Snacka om att spela på sin sjukdom!

Jag har klippt förband och packat två väskor i kväll för i morgon ska vi inte bada hemma... :)