Maritima dagen i Göteborg

Eftersom jag jobbar på rederi och barnen tycker fartyg och båtar är jättespännande så kändes det ganska självklart att ta sig in till stan i dag när vädret var så fint och Göteborg sjuder av sjöfart för att uppmärksamma Europas Maritima Dag. Vi pendlade mellan cykla hela vägen in till stan, åka bil eller åka bil och ta med cyklarna för att cykla sista biten. Det blev det sistnämnda eftersom framför allt jag inte var så sugen på den långa cykelturen in ända från Partille men det är ju praktiskt att kryssa fram på cykel i stan. Alltså körde vi in och parkerade vid Ibis flytande hotell och cyklade därifrån. 

Utanför Operan låg många fina små skutor som var öppna för allmänheten så Hugo och jag klev ombord på ett par av dem och kollade runt. Natalie nöjde sig med att sitta kvar i cykelsadeln med pappa vid sin sida och titta på båtarna därifrån. Sen rullade vi vidare och stannade slutligen vid Maritiman för att parkera cyklarna och gå ombord på alla båtarna där. När vi låser cyklarna så passar Natalie på att snubbla och ramla hårt på stenarna ungefär 10 sekunder efter att vi satt ner henne på marken. Hon grät och skrek att hon ville åka hem, tog sig för ena knät och ena handen. Vi tänkte inte ge upp efter en knapp timma i stan så vi klev ombord på första båten på Maritiman och lyckligtvis "glömde hon bort" att hon hade ont och tyckte det var riktigt kul ombord!

Först var det Hugo som fotades och han skulle självklart göra en min av något slag, är han sjörövare kanske?

Natalie ville också vara med på kort och hon försökte göra någon liknande min... :) När vi kom ut från Maritiman kurrade det i min mage och medan vi försökte komma på vart vi ville äta så upptäckte jag en hel del vätska som såsat ut på hennes ena vante. Hon hade med andra ord slagit upp den ordentligt när hon ramlade. Eftersom vi cyklade hade vi minimalt med grejer med oss och fick därför cykla tillbaka till bilen för att lägga om henne. Hon hade skalat av hud på handen och slagit upp en jätteblåsa på knät. Handen la jag om ordentligt men knät fick vara eftersom blåsan gått sönder på egen hand och förbandet som redan satt där hade sugit upp nästan all vätska så det såg helt ok ut för några timmar på stan.

När det var avklarat cyklade vi tillbaka utmed vattnet och fastnade vid Operans terass för lite lunch. Jag och Darko tog en räkmacka, Hugo en hamburgare och Natalie smaskade i sig en MiniMax och lite russin. 

Efter det letade vi oss vidare och där Ostindiefararen låg förra sommaren låg nu Ternevag som är ett 140 meter långt tankfartyg. Darko ville gärna kolla in det men kön var väldigt lång så jag köade medan han och barnen klev ombord på båten bredvid som jag inte minns namnet på men det var en bogserbåt/lots.

Ombord på Ternevag fick vi bland annat titta i maskinrummet och där behövdes hörselskydd. 

Jättekul ju, kolla vad fin jag är och framför allt vad stolt och glad jag är över hörselkåpor på öronen och besökskort runt halsen!

Om vi hade vetat att det skulle ta uppskattningsvis 40 minuter ombord och att det var uppskattningsvis 40 grader varmt och trängsel överallt så vet-i-sjutton om vi hade gett oss på denna rundvandring tillsammans med barnen. Men ombord träffade vi en dagiskompis pappa och rundturen avslutades med kexchoklad och pärondryck så det vägde upp! Sen har vi två fantastiska ungar som inte gnällde ett dugg och dessutom viskade för att inte störa när någon berättade om reningen av avgaserna eller något annat "spännande" som barnen troligen inte lyssnade ett ord på. 

Vi har med andra ord haft en jätteskön dag i dallrande värme inne i stan även om det var väldigt surt att hon slog sig det första hon gjorde. När vi kom hem var vi ute i trädgården en liten stund, drack en kopp kaffe och snackade med grannen medan barnen sparkade fotboll och lekte med deras hund. När vi skulle gå in så snubblade Natta när hon halvsprang från gräsmattan och upp på plattorna, ramlade raklång och slog sönder den andra handen också... Ingen jätteskada med väl en blåsa som fick punkteras och läggas om. Ja vad säger man? För ett dygn sedan var hon bra mycket helare och finare än hon är i kväll och det är ju så det är hela tiden. Vår vardag. Fast ändå inte eftersom man aldrig vänjer sig vid det helt och hållet.