Restaurangbesök i Stockholm

När man bor långt ifrån varandra så blir det inte så ofta man träffas. När vi då ska till samma ställe så gäller det att passa på och träffas lite extra! Vi bokade in oss på samma hotell, vi och Theos familj och vi passade på att umgås lite på kvällarna. Det var inga problem att få plats allihopa på vårt hotellrum. =)

Första kvällen åkte vi in till centrum och promenerade omkring lite. Vi hamnade på en restaurang som jag tror hette Steakhouse eller något sådant. Luftiga lokaler och väldigt trevlig personal, maten var också bra! Dagen efter sa barnen att de ville äta där igen. På bilden ovan sitter Hugo och Theo djupt engagerade i menyn medan Natalie stollar sig... 

På lördagen träffade jag och Annika styrelsen i EB föreningen medan Darko hittade på lite med barnen och Robban. De var bland annat och tittade på regalskeppet Wasa. Ett kul utflyktsmål? Nepp, det tyckte inte barnen. Man fick ju inte gå ombord! =)

På kvällen gick vi till en annan restaurang; La Cucaracha. Trångt tapasställe i murriga lokaler, jättemysigt och god mat också här. Vi fick dock ett mindre smidigt restaurangbesök. Alla barnen utom möjligen Theo hade myror i brallan. Hugo höll på att välta bordet 3-4 gånger, Natalie var som en mask och välte tillslut ut sitt vattenglas så hon, jag, bordet och dynan vi satt på blev blöta. Sen ville hon sova och hon ville inte ha mat. Minstingen Thias var så där som barn är i ettårsåldern. Inte kan man bara sitta still och sen snällt somna utan det knorras lite och sparkas osv. Alla var väl hungriga också så läget var aningen snurrigt ett tag, man hann knappt prata. Men så småningom fick alla mat, Natalie fick torra byxor och hon och jag fick sitta på en duk. =) Allt ordnar sig! 

Till slut, efter maten som tur var, så hade vi ett EB-moment. När någon med EB som påverkar slemhinnorna är förkyld blir de många gånger slemmiga i halsen. Hostan man får då är besvärlig att få stopp på. Jag hör direkt på Natalie när det är "den besvärliga typen av hosta" hon har. Jag och Annika som är mamma till Theo utbytte blickar. Hon vet också precis hur det är. Jag skickade över Natalie till andra sidan bordet där Darko satt, mer utåt i lokalen. Där satt hon en stund innan hostan drog igång igen och det gick inte att få hejd på den. Han fick leda ut henne från rummet, lite bort från alla som åt, och Robban fick rycka ut och hjälpa till att fånga slemspyor i servetter. Ingen rolig avslutning precis. Jag undrar också återigen hur det är med hennes hals? Ska det vara så här nu? Så här mycket problem brukar hon inte ha, inte så ofta. Skitsjukdom.

Söndagen kom alltför snabbt och det var dags att köra hemåt igen. Inom en timma efter att vi lämnat Stockholm så såg det ut så här i baksätet. Trötta barn! De var superduktiga på vägen hem, precis som på vägen upp. Det kommer så klart en fråga då och då; när är vi framme, är vi framme snart? men det är allt. Guldklimparna!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kliande utslag och Verum Hälsofil

Att få löss när man har EB...

Stuckit flera blåsor i dag (foton på blåsor)