Nyårsdagen

Idag har varit en långsam dag, som för så många andra. Vi hade kompisar med två barn på besök över natten, några som vi absolut inte träffar tillräckligt ofta - jättekul! Vi lagade en supergod trerätters middag och sen spelade vi spel. Fem i tolv vaknade Natalie så hon fick krypa upp i vår säng och somnade konstigt nog om trots alla raketer. Hon tycker de är superläskiga men jag intalade henne att de var långt borta, inte några alls utanför vårt hus, och det funkade... :)))

När vi skålade i champagne på balkongen och tittade ut över alla raketer i Partille fick vi tillfälle att berätta att vi just då vid den tidpunkten varit tillsammans i 10 år! Jösses, tvåsiffrigt, har det verkligen gått 10 år?! Vi har överraskat några stycken tror jag nog... Vad är vårt trick då? Tja, jag vet inte exakt men vi låter inte saker ligga och gro i alla fall. Är det något så vädrar vi det direkt och det är inte särskilt ofta vi blir osams. Vi kanske tjafsar men rejäl osämja är sällsynt.

Ett sista visdomsord, något vi påminner varandra om ibland: värdera inte den enas arbetsinsats högre än den andras! Det är lätt att haka upp sig på att "jag gör alltid det här och det här och det här" eller "jag jobbar faktiskt jättemycket för att vi ska få in pengar" och liknande. Så länge ingen ligger på sofflocket utan båda arbetar för att vardagen ska funka så är det lika mycket värt. Om en jobbar deltid och tar en större börda hemma än den andra så är det lika mycket värt som den som arbetar fler timmar. Om en alltid städar och den andre alltid lagar maten så är det också lika mycket värt. Det är lätt att glömma bort i vardagen och det ekorrhjul det innebär att vara småbarnsförälder. Helt plötsligt lessnar den ena på matlagningen eller på att alltid dra det tyngsta lasset kring barnen och då är det lätt att man börjar bråka i onödan. Ta hand om varandra där ute nu och hoppas att 2012 blir ett toppenår! God fortsättning :)