Hur man än gör så....

...har man ändan bak, eller vad är det man säger? Ikväll när jag skulle byta kläder på Natalie så försökte jag undvika att dra tröjan och underställströjan för hårt över vänster öra som hon har ett sår på. Då blev det så klart för mycket tryck på pannan och lite hud slets loss. Det var på en liten yta men det gör ändå ont på henne och jag känner mig klantig som inte förutsedde detta eftersom hon har några fläckar i pannan som är känsliga och lätt slits upp. Skittråkigt helt enkelt.

För övrigt har det varit en busig eftermiddag på lilla fröken. Först fick hon ta sig runt delar av köpcentrumet Allum till fots, jättekul tyckte hon, ganska jobbigt tyckte jag! Hon är väldigt orädd av sig och springer utan tanke iväg och hittar på bus. Jag är konstant rädd att hon ska krocka med en person, kundvagn eller nån vass hylla som sticker ut nånstans.

Sen tog barnen det lugnt när vi kom hem, i varsin ände av huset framför en TV för att sen avsluta dagen med att springa järnet fram och tillbaka och slänga sig i min famn. Det är underbart att höra det där pärlande fnittrande skrattet som bubblar fram när hon slänger sig i full fart i min famn, jag försöker fånga henne på ett genomtänkt sätt så hon inte skalar av hud på mage och bröstkorg.

Varje del i vardagen är eftertanke och den ständiga kampen mot blåsorna, att förebygga skadorna som uppstår så lätt. Inte undra på att man har lätt att åka på stressmage när man aldrig slappnar av fullt ut...