Första riktiga skid-dagen!
Idag känner jag mig äntligen piggare. Jag la mig tidigare igår och Natalie sov bättre plus att vi hade en plan för de nattliga skrikattackerna så det gick smidigt att flytta runt mellan sängarna. Jag mår fortfarande dåligt varje gång jag äter, jag blir kraftigt illamående, vilket gör att jag tror att jag fått stressmage. Det blir till att låta bli kaffe och juice (vad sjutton ska jag dricka till frukost?) och sen får jag se till att få mycket sömn. Jag har ingen aning om varför jag fått problem med magen eftersom jag inte känner mig stressad men kanske beror det på sömnbrist sen ett par veckor tillbaka då Natalies nattkrångel började.
Vi klättrade upp i en jättestor snöhög och jag kan säga att när Natalie väl lämnat pulkan var det svårt att få henne att sätta sig i den. Hon skulle pulsa runt i snön, kolla på folk, skidor och hundar, klättra i snöhögar och åka på rumpan ner. Det var så kul att se men efter en stund kände jag att nu måste vi stanna upp och vara stilla ett tag så hon inte får problem med fötterna. Trist att man ska behöva tänka på det när hon har så himla kul.
Här har vi en stycken stolt kille på skidskola! Han var först fram till liften och först ner för backen! Efter ett par åk så fick tjejen vid liften inte hjälpa till alls, han skulle fånga lifte och få den på plats helt på egen hand - och det gick bra!
Här är Hugo på väg ner för backen på skidskolan. Första dagen verkar lätt kaosartad med barn som är ovana att vara ifrån föräldrar och olika kunskapsnivå i gruppen. Hugo fick vänta en hel del, både vid liften tills kompisarna kommit dit och uppe i backen tills alla åkt upp igen. Han lärde sig dock massor, det fick vi bevis på efteråt...
Såhär stolt och nöjd såg han ut i varje åk, både på skidskolan och efteråt när han och Darko drog upp i de stora backarna.
På väg upp i Panoramaliften ifrån Tandådalens centrum, visst ser det härligt ut??
Första åket ner för familjebacken så höll Hugo i Darkos stavar men på andra åket så åkte han ner helt själv utan hjälp, ner för HELA backen! Vi var enormt stolta alla tre!
"Kolla, jag kan ju det här nu!" Med händerna på knäna så är det lättare att få in rätt position så man inte får bakvikt.
Jag har inte längtat efter skidåkning ännu eftersom jag mått så kasst men i morgon kommer jag kanske hyra ett längdpaket och fjällpulka eller vad det nu heter så jag och Natta kan dra ut i längdspåret. Mot slutet på veckan så hoppas jag på att orken och viljan infinner sig så jag kan ta några åk i backen också. Det blir slalom har jag tänkt eftersom jag vill åka i Trollskogen med Hugo och det skulle jag aldrig lösa på bräda, är inget proffs på nåt av det men slalom är lite enklare i min värld. Kanske för att jag lärde mig det först?
Stugan ligger klockrent och är precis lagom för oss. Ska man gnälla så är sängarna fantastiskt hårda, det gör ont efter en stund så det blir många vändningar på en natt... :-/
Vi klättrade upp i en jättestor snöhög och jag kan säga att när Natalie väl lämnat pulkan var det svårt att få henne att sätta sig i den. Hon skulle pulsa runt i snön, kolla på folk, skidor och hundar, klättra i snöhögar och åka på rumpan ner. Det var så kul att se men efter en stund kände jag att nu måste vi stanna upp och vara stilla ett tag så hon inte får problem med fötterna. Trist att man ska behöva tänka på det när hon har så himla kul.
Här har vi en stycken stolt kille på skidskola! Han var först fram till liften och först ner för backen! Efter ett par åk så fick tjejen vid liften inte hjälpa till alls, han skulle fånga lifte och få den på plats helt på egen hand - och det gick bra!
Här är Hugo på väg ner för backen på skidskolan. Första dagen verkar lätt kaosartad med barn som är ovana att vara ifrån föräldrar och olika kunskapsnivå i gruppen. Hugo fick vänta en hel del, både vid liften tills kompisarna kommit dit och uppe i backen tills alla åkt upp igen. Han lärde sig dock massor, det fick vi bevis på efteråt...
Såhär stolt och nöjd såg han ut i varje åk, både på skidskolan och efteråt när han och Darko drog upp i de stora backarna.
På väg upp i Panoramaliften ifrån Tandådalens centrum, visst ser det härligt ut??
Första åket ner för familjebacken så höll Hugo i Darkos stavar men på andra åket så åkte han ner helt själv utan hjälp, ner för HELA backen! Vi var enormt stolta alla tre!
"Kolla, jag kan ju det här nu!" Med händerna på knäna så är det lättare att få in rätt position så man inte får bakvikt.Jag har inte längtat efter skidåkning ännu eftersom jag mått så kasst men i morgon kommer jag kanske hyra ett längdpaket och fjällpulka eller vad det nu heter så jag och Natta kan dra ut i längdspåret. Mot slutet på veckan så hoppas jag på att orken och viljan infinner sig så jag kan ta några åk i backen också. Det blir slalom har jag tänkt eftersom jag vill åka i Trollskogen med Hugo och det skulle jag aldrig lösa på bräda, är inget proffs på nåt av det men slalom är lite enklare i min värld. Kanske för att jag lärde mig det först?
Stugan ligger klockrent och är precis lagom för oss. Ska man gnälla så är sängarna fantastiskt hårda, det gör ont efter en stund så det blir många vändningar på en natt... :-/
Kommentarer