Kalas och blåsdax...

Så var det dax att fira kusin Emil som är 10 dagar yngre än Natalie! Vi var där på eftermiddagen, barnen busade medan de vuxna fick snacka lite, uppdelat som alltid då Natalie och några fler barn än Hugo är inblandade. Även om det är kusinerna och de känner till att Natalie är känslig så kan man inte förvänta sig att en tvååring och en som snart blir fyra ska veta hur de ska bete sig kring Natalie. Grabbtrion Hugo, Felix och Emil får upp farten och då glömmer de att man kan krocka när man springer, råka trampa någon som står precis bredvid eller att en leksak som flyger tvärs över rummet kan vara väldigt ödesdiger. En vuxen måste alltså vara nära Natalie hela tiden.

Trots att vi var fyra vuxna inom en radie av fem meter så krockade Natalie och jämnåriga Emil, huvud mot huvud. Emil blev ledsen medan Natalie grimagerade lite och sen lekte hon vidare. Vi kollade och kollade på henne men hittade varken blåsor eller sår. Ren röta kan man säga!

Det som är tråkigt är att Natalie har så himla kul hon också men vi måste gå in och bryta leken eller åtminstone styra upp den. Försöka dela upp barnen i olika rum, med olika leksaker eller nåt liknande. Hon och Emil lekte nån slags halv kurragömma lek där de räknade till 20 samtidigt som de höll för MUNNEN (ha ha!), ropade "kommer jag" och sen sprang i full fart genom halva huset och slängde sig i en saccosäck. En jättehärlig lek för en tvååring, eller för två stycken rättare sagt, men vi måste ändå avbryta den.

När vi kom hem ikväll så är det med viss bävan man drar av vantarna och undrar vad man ska finna. Jodå, jag fick punktera flera blåsor på fingrarna. Det var väntat men ändå hoppas man på att det inte ska vara så. Jag skulle vilja att hon fick leka obehindrat med sina kusiner eller vänner utan att vi behövde oroa oss för alla jäkla blåsor. Idag var i alla fall en sån dag där hon fick leka väldigt mycket mer fysiskt än vi brukar tillåta eftersom de har så himla kul ihop. Priset är dock blåsor och sår, så är det. Varje dag får inte se ut så här, varje dag får inte vara fylld av massor med fysiskt bus och skratt ihop med kompisarna. Vi måste begränsa henne, våran superfysiska, superbusiga och energiska tjej. Det är en av de tråkigaste sidorna av sjukdomen.

Apropå blåsor så hittade jag den här stortån i morse tack vare att jag tyckte bandaget satt lite snett och jag bestämde mig för att "snabbt linda om gasbindan" så det sitter bra igen. Japp, det är blåsdax igen. Snart är allt trasigt tror jag. Denna tån har hållit läääänge, det brukar vara höger tå som går sönder om och om igen.

En bandagerad fot intill en utan. Man kan förstå att hon är väl vadderad och att det är svårt att få in de där fötterna i en vanlig sko. Ingen tvååring har så grova fötter...