Lite nostalgi
Jag tittade tillbaka på några mobilfoton och vad jag skrev när Natalie var nyfödd och tänkte dela med mig till alla som inte var med och läste då (den bloggen är låst).
9:42 kom hon ut, 3770g 52cm lång och vi mår bra trots en tuff förlossning.
Sover ganska mycket än så länge.
Stolt storebror!
Prinsessan
Vi ligger kvar på Östra för att utreda blåsor hon har på kroppen och i munnen. Vet ej hur lång tid det tar men just nu känns det bra att vi befinner oss här där hon kan få den bästa vården. Man får helt enkelt hoppas på det bästa även om det känns väldigt jobbigt just nu.
9:42 kom hon ut, 3770g 52cm lång och vi mår bra trots en tuff förlossning.
Sover ganska mycket än så länge.
Stolt storebror!
PrinsessanVi ligger kvar på Östra för att utreda blåsor hon har på kroppen och i munnen. Vet ej hur lång tid det tar men just nu känns det bra att vi befinner oss här där hon kan få den bästa vården. Man får helt enkelt hoppas på det bästa även om det känns väldigt jobbigt just nu.
Jag grät floder den första tiden när vi vi visste så lite om vad vi hade framför oss men nu när vi vet mer så är jag inte ledsen längre trots att allvaret i diagnosen har landat. Tänk att ovisshet kan vara så mycket värre, intressant.
Kommentarer
Jag tycker att din blogg är så inspirerande och jag tycker att ni verkar vara så starka, trots att det måste vara kämpigt varje dag. Men ni har ju en urgullig liten flicka :)
Jag undrar om ni visste om Natalies diagnos redan när hon låg i magen?
//Emma i Skåne
Jenny
Sen ligger det ju djupt rotat i människans gener; rädslan för det okända!
Såå stolt Hugo ser ut på bilden! Storebror! :-)