Inte bra

Igår hände något på ICA som jag tror alla föräldrar är rädda för, nåt som inte får hända. Kundvagnen välte med Natalie sittandes i den. På vägen in när jag körde stod Hugo framtill och åkte med, sen när vi kom till frukt och grönt så stod han i den änden och skjutsade Natalie fram och tillbaka. Jag sa åt honom att sluta vänligt men bestämt "stå still där nu när jag väger detta" sa jag och vände mig mot vågen. I ögonvrån ser jag efter några sekunder hur det händer, han klättrar hållandes i handtaget i samma ände som hon sitter, det blir för baktungt och vagnen rasar över honom med Natalie i.

Jag tror jag skrek "neeeej" rakt ut och sprang dit och lyfte upp vagnen snabbt som ögat, med Natalie fortfarande sittandes i sitsen. Hon grät lite kort eftersom hon blev rädd men mirakulöst nog så slog hon sig inte alls, ibland tror jag att hon har änglavakt! Troligen för att Hugo var mellan golvet och vagnen. Han åkte på en behärskad utskällning och höll på att börja gråta, han sa om och om igen "mamma förlåt mamma!" och var enormt ångerfull. Sen gick han som ett lamm bredvid mig resten av handlingen.

Är det inte konstigt att det man varnar för måste hända för att budskapet ska gå fram?! Jag vet inte om det hjälpte men jag talade om att det är precis därför vi säger nej till vissa saker, för VI VET hur olyckor kan hända och därför måste man lyssna på mamma och pappa. Min gissning är att den korta stunden av full uppmärksamhet från en fladdrig "nästan sexåring" redan är förbi. Stundtals känns det som att han är okontaktbar! Han svarar på tilltal och ser ut att ta emot instruktionen/informationen han just får men fem sekunder senare vet han inte vad jag sagt. Suck, hur länge ska det vara så här? Tills han flyttar hemifrån eller?? ;)

Idag fick Natta ha nya ytterplagg på förskolan, bättre begagnat efter Hugo. De är i passande storlek och när jag fick på dem såg jag att de sitter så som man vill att de sitter på ett friskt barn, ingen glipa runt magen. Jag blev fundersam och med rätta visade det sig. Ikväll hittade jag såret bredvid naveln och jag är beredd att sätta en slant på att det är byxorna som skavt där. Resåren var inte mjuk alls och materialet lite stelt. Morr. Ska hon inte kunna ärva nåt?

Jag klippte till hennes gummistövlar igår kväll eftersom de är för höga och trycker på knävadderingen, plus att de låg kloss an mot vaden. När hon såg vad jag gjorde blev hon jättearg och sen ville hon inte prova dem... Jag tror att hon tyckte de var så fina som de var och så kom jag med saxen och förstörde. Liten börjar bli stor och mycket medveten. :-(