Lyssna på mig!

I flera dagar har Natalie klagat på sitt högra pekfinger. Hon har sagt aj och fingret och visat så tydligt när man smörjer eller gör något annat, både till mig och till hennes resurs på förskolan. Vi har tittat och tittat och vändit och vridit på fingret, tryckt försiktigt och försökt lista ut vad det är. Jag hade båda pekfingrarna intill varandra och jämförde för att se om den var svullen men ikke. Det var ingen blåsa, har inte varit heller, så det var så mystiskt. Området är lite rött och huden är lite konstig eftersom hon haft blåsor där förut, ja ni har ju sett hur fingrarna ser ut. Om det inte är en synlig blåsa så är det svårt att fatta vad som är fel.

Ikväll kände jag att nu måste jag göra nåt mer för att ta reda på vad det är så jag tog en kanyl och stack försiktigt mitt i där huden är lite stel och torr. Inget hände så jag petade och klämde lite. Huden lossnade på en liten yta och upp kommer var... Hon har alltså en infektion där som inte syntes utanpå och det har jag aldrig varit med om förut. Infektionerna kommer sällan men när de kommer så brukar det vara i öppna sår så detta var en helt ny variant.

Det fick bli en omgång Betnovat med Chinofom eftersom det varit där några dagar. Fingret är nu extra skyddat med Mepilex Lite.

Slutsatsen är att man ska lyssna på vad hon säger för hon har ofta rätt i det hon säger när hon vill visa att nåt är fel. Så många gånger som hon till exempel klagat på en fot och jag har motvilligt öppnat bandaget eftersom det inte var planerat den dagen - under har jag hittat en stor blåsa på tån.

Pippi magnetpussel som nu sitter på frysen (eller ligger på golvet framför frysen) och uppskattas av båda barnen!