En hemsk fingerskada (varning för otäcka bilder)

Idag infann sig en känsla som jag inte haft sedan Natalie var väldigt liten spädis. Jag kände att det här kommer jag inte klara, jag löser det helt enkelt inte. Jag åker till sjukhuset och säger "fixa detta för jag fixar det inte". När jag sedan samlat tankarna så insåg jag så klart att på akuten gör man inte detta bättre än vad jag gör och det skulle dessutom bli en värre upplevelse för Natalie med sjukhus och okända människor.

Hon hade gungat på en sån där fyr-parts-bräda med en fjäder i mitten under plattan, hållit i en båge, gungat och haft kul. Plötsligt tappade hon balansen och var på väg att falla, självklart greppade hon bågen ännu hårdare för att inte falla. Huden bara släppte, på hela tummen. Hennes resurs sa att hon skrek på ett sätt som hon inte brukar göra och då insåg hon att något värre hänt.

När Natalie får värre skador så tvekar jag över om jag verkligen ska publicera bilderna. Kanske någon blir upprörd? Jag vill gärna vara den där tjejen som visar att vi fixar detta galant, visa allt det positiva, även om vi har jobbiga dagar. Men som Darko sa "det här är vår vardag, om folk väljer att läsa bloggen och verkligen vill veta hur vi har det så måste du ju publicera bilderna för att de ska förstå". Så här kommer en varning för dig som är känslig, och för alla andra:

Detta är inga snälla bilder, titta inte om du tror att du kommer reagera negativt för det är hud som släppt på precis HELA tummen, runt om ända ner till fingertoppen.

Okej?!



På insidan är huden skadad ända in på handflatan och den enda hud som sitter fast är längst ut på fingertoppen. Huden har glidit utåt på fingret och korvat ihop sig i en hög längst ut. Närmare en centimeter saknar helt hud.

Så här såg det ut efter att jag gjort det helt omänskliga: flyttat tillbaka huden uppåt på fingret. Nu är det nästan kant i kant på insidan.

Så här såg det ut på ovansidan. Över en centimeter saknar hud och allt har rullats ut mot fingertoppen. Jag kan säga att jag trodde knappt det var sant när jag såg detta. En helt vidrig skada.

Här har jag lyckats få upp huden en bit men den är inte i närheten av att täcka hela det skadade området.

Vår fantastiska tjej fick alvedon innan jag började och sen fick hon för en gångs skull en klubba att suga på. Sockret hjälper till att dämpa smärtan något. Man kan inte tro det när man ser bilderna men strax innan fotot så grinade hon fruktansvärt när jag försökte få loss huden från den felaktiga positionen men fick ge upp för det gick inte. Den hade sugit sig fast där.

Jag fixade ett kaliumpermanganat bad och hon var livrädd för att stoppa i handen till en början. Så fort den kom i vattnet så insåg hon dock att det inte var så farligt och blev lugn. På det här sättet så minskar risken för infektion samtidigt som huden mjukas upp lite inför det nya försöket till att flytta den tillbaka i rätt position. Det lyckades även om det inte var enkelt. Det är obeskrivligt hur det känns när man står där och orsakar ännu mer smärta. Jag försöker stänga av känslorna och intala mig själv att såret kommer läka bättre, för jag vet att det är så. Men idag var det svårt. Tårarna var inte långt borta. Det är helt omänskligt att göra detta på sitt barn.

Här har vi en väl paketerad hand och då framför allt tumme. Armbågen ser ut som den brukar, väl inpaketerad den med.

Det finns inte en chans i världen att jag tvingar på en vante på den där superonda tummen så jag klippte bort tummen på vanten, det blev faktiskt jättebra.

För att pigga upp den onda tummen och för att påminna henne att vara rädd om den så målade jag en glad figur. Hon gillade den stenhårt kan jag säga!

Som oftast vill jag gärna avsluta med något positivt! Vet du vad Hugo gjorde idag?! Han sjöng solo för hela förskolan, ståendes på en bänk bredvid midsommarstången! Självklart sjöng han Popular!! Det hade börjat med att några barn önskat att Erik Saade skulle komma dit och sjunga. Personalen på våra barns avdelning sa att kanske kunde nån annan sjunga. Hugo skulle göra det tillsammans med en av kompisarna men kompisen backade ur i sista stund... Visst var det enormt modigt gjort? Tur att det finns musikinriktning på skolan han ska gå på. :)