Ny hemsk skada och kommentarer från Er.

Nu börjar tankarna snurra igen kring hur mycket man ska bevaka Natalie. Hon hade en period strax efter att hon fyllt ett när hon var "helt galen" som vi tyckte då. Hon klättrade på allt, jag hittade henne uppe på ett bord en gång när hon varit obevakad en liten stund och jag stoppade henne på väg upp för stegen till Hugos säng ett par gånger. Hon reste sig i soffan och SPRANG i den och slängde sig i andra änden. Vi var helt livrädda att hon skulle rasa någonstans och slå sönder hela kroppen.

Nu har den där busiga sidan kommit tillbaka med förnyad kraft. Hon ägnade hela förmiddagen igår till att hoppa fram som en galopperande häst eller springa som en stolle. Till slut sa jag att nu är det färdigsprunget/hoppat för idag, hon fick skuttförbud eftersom det måste slita på fötterna att hålla på så. Vi fick tjata för att hålla henne ifrån springandet men till slut kom Hugo och hon igång och lekte bra på hans rum på eftermiddagen. Skönt tänkte vi, sippade på ett glas vin, lagade mat och småpratade.

Rätt som det är hör vi en jättesmäll från hans rum och rusar dit. Utanför dörren står Hugo med händerna framför munnen och ser chockad ut. Natalie och en stol ligger på golvet rätt över hans tågbana. Hugo berättade efteråt att hon klättrat upp på hans stol (vilket hon får) men sen reste hon sig och stod upp och då välte stolen.

I det läget är man livrädd, har ingen aning om vad man kommer hitta under kläder och bandage. Hon tog sig för den handen hon skadade härom dagen på förskolan och när jag frågade vart hon hade ont så sa hon stensäkert bara handen. Jag öppnade handbandaget och det var ingen vacker syn. Jag fotade inte och även om jag gjort det så hade jag inte lagt ut det för det var verkligen osmakligt. Mycket blod, söndersliten hud och ett riktigt stort område. Det är hela handflatan och ut en bra bit på handleden.

Just nu undrar jag hur vi ska kunna hålla koll på henne och samtidigt få något gjort här hemma. Jag har tyckt att jag varit låst förut eftersom det är omvårdnad och en hel del övervakning. Nu kanske man måste öka på den bevakningen ännu mera och omläggingarna blir ju inte färre precis. Tanken har väckts om vi ska söka stöd från kommunen, kanske en assistent som kommer då och då för avlastning i vardagen och en lördag nån gång så jag och Darko kan göra något tillsammans. Jag vill absolut inte släppa ifrån mig omläggningarna utan det handlar mer om att vara med henne och hålla koll på vad hon gör.

Det är blandade känslor, jag både vill och inte vill. Vi har många år framför oss innan hon är förståndig nog att själv vara rädd om sig. Många år av övervakning. Kanske är det mest rättvist mot oss själva att faktiskt söka hjälp så man orkar. Svårt beslut!

Jag vill passa på att tacka för de kommentarer jag får! Det är verkligen uppmuntrande att få en liten hälsning från er som sitter där framför datorn och faktiskt läser det jag skriver! Jag undrar ofta vilka ni är och hur ni hittade hit. Jag kan berätta att ni är just nu runt 250st som tittar in här varje dag men det absoluta rekordet var för ett par månader sedan då jag hade 597 besökare på en dag. Under den senaste månaden har jag haft besökare från följande länder sorterade i ordningen flest besökare först: Sverige, USA, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Singapore, Storbritannien, Brasilien och Australien. Tack för att ni läser och återkommer om och om igen!